En helvetisk resa

heck_006

Hector ”Heck” Hammarskjöld var en gång skolans coolaste kille och som lagkapten för fotbollslaget och attraktiv snygging stod beundrarna på kö. Numera är hans vardag grå och trist, hans tidigare meriter bortglömda, och det hela blir knappast bättre av att hans far nyligen har avlidit. Men snart sveper förändringens vindar över vår hjälte. Heck ärver sin faders gamla hus och en stor hemlighet inne i fastigheten uppenbarar sig. Huset vilar på en passage till helvetet. Bildligt talat alltså.

Tillsammans med sin kamrat Elliot startar Heck en konsultfirma för att hjälpa de döda att finna frid, tillsammans med sina släktingar. Men tillvägagångssättet kommer knappast utan risker. När ett gammalt kärleksintresse tar kontakt och vill ta reda på svar angående sin nyligen avlidne make ger sig Heck och Elliot ner i helvetet på en resa som kastar omkull det mesta.

Heck var mycket av en chansning för mig. Jag har knappt hört talas om serieförlaget Top Shelf Productions och än mindre om Zander Cannon som tecknat och författat den här serieromanen. Men jag blev positivt överraskad. Det är en underlig berättelse. Ibland är den komisk, ibland känslomässig och ibland filosofisk. Händelserna i helvetet är oförutsägbara och spännande. Det finns dessutom en del underliggande teman här som är väldigt tänkvärda. Letar du efter en lite annorlunda serie, som i det här fallet ger en helt egen bild av hur helvetet kan se ut, är Heck ett riktigt bra val.

Serieromanen Heck finns att köpa på Comixology.

Ankomst

ankomstCaroline L. Jensen har länge imponerat på mig. Hennes skräcknoveller håller alltid hög klass, det är modern men ändå klassisk skräck när den är som bäst. Ibland subtil men också avslöjande emellanåt. Trots det lyckas hon alltid ligga på rätt sida och det tenderar aldrig till att bli för mycket. Jag får ofta vibbar av den gamle King (det är en väldigt bra sak). Oavsett om det rör sig om ohyggliga tentakelmonster i ”Sju års olycka” eller äckliga ovanor i ”Plock plock” har jag uppskattat och omfamnat hennes verk.

I Ankomst möter vi Sissy Svensson. En antisocial bokhandlare som i den här berättelsen stöter på allt från en GPS som löper amok till en spökgestalt utan huvud. Jensen bygger skickligt upp en obehaglig stämning som eskalerar i takt med att det oundvikliga slutet närmar sig. På kort tid lyckas jag känna för Sissy, lika mycket för hennes skrämmande upplevelser som hennes osäkerhet. Utan att avslöja för mycket har begreppet ”ankomst” fått en helt ny innebörd för mig. Jag valde att införskaffa den som ljudnovell (finns som e-novell också) och uppskattade verkligen Camilla Jerns superba inläsning. Precis lagom inlevelsefull. Rekommenderas verkligen!

En stor eloge till Mix Förlag som fortsätter att främja digital litteratur. Konceptet med korta e-noveller för en billig peng är klockrent. Kul med ljudnoveller också. Mina två favoritgenrer skräck och science fiction gör sig oerhört bra i ett kortare format. Det har Bonnier och Mix Förlag fattat. Fantastiskt bra initiativ just därför. Jag hoppas fler förläggare följer efter.

Ankomst går att köpa på Adlibris, Bokus och Bokon med flera.

Mitt liv som ett vapen

hawkeye

Det var med stora förhoppningar jag började bläddra i samlingsvolymen Hawkeye: My Life as a Weapon. Kanske lite för stora. Serien om Avengers-medlemmens liv utanför superhjälte-teamet har prisats och lovordats vart jag än har vänt mig. Och visst är det charmigt, rent av riktigt underhållande i vissa stunder, men jag förväntade mig mer.

Första volymen innehåller nummer 1-5 av denna nytolkade (super)hjälte, ytterligare en samlingsvolym har släppts och ett gäng lösnummer efter det. Det är mycket möjligt att serien tar sig i senare nummer och jag kommer antagligen ge den fler chanser i framtiden men just nu känner jag mig mätt på pilbågeskyttens eskapader. Bra serie men rätt långt ifrån fantastisk.

Kriget mot kackerlackorna

yiJorden har blivit attackerad av ”kackerlackorna” och mänskligheten krigar för sin överlevnad. En trupp bestående av tre människor sänds ut för att infiltrera och slå tillbaka de utomjordiska varelserna. Naturligtvis går det inte riktigt som dem har tänkt sig.

Yi är den tredje novellen jag läser av Oskar Källner och som vanligt när denne författare är i farten så bjuds det på en intensiv och fartfylld berättelse. Här händer det grejer minst sagt! Jag älskar också hur Källner beskriver alla hi-tech-prylar som karaktärerna bär på. Allt från nanorobot-humlor och atombomber med spindelben dyker upp under historiens gång. Fantasin och påhittigheten är det verkligen inget fel på. Utöver det avverkas det både rafflande actionsekvenser, kärleksscener och oväntade vändningar. Imponerande med tanke på hur få sidor Källner låter äventyret breda ut sig på.

Det enda jag skulle vilja gnälla lite på är att det hela tar slut för snabbt. Jag vill ha mer av den här fascinerande världen! Men det är i ärlighetens namn mer av ett gott än ett dåligt betyg.

Yi finns bland annat att köpa på Adlibris och Mix Förlags Dötid-app.

Cyborglika husdjur på rymmen

we3-03

Tänk dig en katt, en hund och en kanin. Tänk dig att djuren har utrustats med cybernetiska implantat och en stridsrustning som heter duga. Tänk dig att dessa mördarmaskiner rymmer ifrån den hemliga militäranläggning där de tränats upp och experimenterats på. Visst låter det lika töntigt som fantastiskt?

I We3, skriven av Grant Morrison och tecknad av Frank Quitley, är det precis det som händer. De robotlika husdjuren, beväpnade till tänderna, släpps ut i det fria och en intensiv jakt på försöksobjekten tar vid. En jakt som blir mer omfattande än vad man någonsin kunde tro.

Det är en berättelse som går snabbt att läsa igenom av förklarliga skäl. Dialogen är kraftigt begränsad på grund av att handlingen främst kretsar kring husdjuren och deras kamp för överlevnad. De har visserligen blivit utrustade med ett inopererat chip som gör att de kan tala, men trots förhöjd intelligens består mest samtalen av svammel där hunden och kattens konversationer är väldigt underhållande. Och oavsett mängden text så lyckas We3 gripa tag i mig då berättelsen är både spännande och sorglig. Frank Quitleys illustrationer gör dessutom ett fint jobb med att förmedla historien.

Själv kunde jag inte motstå deluxe-utgåvan som innehåller cirka 40 sidor extra med konceptskisser, manusutkast och annat bonus-grejs men serien finns också i en mindre exklusiv variant och allra billigast på Comixology om man kan tänka sig att inhandla den digitalt. För inhandla We3, det ska man!

När världen försvinner

innan-himlen-fallerKG Johanssons novell ”Innan himlen faller” handlar om existens och om att inte glömma. Julia gör allt för att inte tappa bort sina minnen. Hon antecknar allt som händer i hennes liv. Hon är fortfarande hel men hennes syster försvinner allt mer. Likaså världen hon befinner sig i. Vad är det egentligen som händer och varför?

Det är tänkvärt och spännande. KG Johansson är duktig på att skapa en smått obehaglig stämning samtidigt som människor tappar bort sig själva i en värld som bit för bit försvinner. En annorlunda och intressant historia som jag verkligen rekommenderar alla sci-fi-fans med en lite filosofisk ådra att läsa.

Innan himlen faller utgör en novell i Mix förlags Dötid-app för sci-fi men också som fristående novell. Mitt tips är att köpa Dötid-appen, om du ändå har en IOS-pryl, då den kostar ynka sju kronor. Sjukt värt med tanke på att gäng andra riktigt bra berättelser medföljer.

Halvårsrapport 2013

Ja, jag är näst intill manisk med mina listor. Jag antecknar all popkultur jag konsumerar, regelbundet. Första halvan (nåja, de första åtta månaderna) av 2013 har inneburit tv-serietittande, massa tv-serietittande. Jag har sett klart 20 säsonger och då har jag dessutom börjat titta på fler samt övergett några efter ett par avsnitt. Spelen har i princip lyst med sin frånvaro hela tiden tills alldeles nyligen (Brothers och Plants vs Zombies 2) med en liten peak tidigare i år i samband med att jag fick hem Kickstarter-konsolen Ouya. Jag har läst en del, kanske inte överdrivet mycket, men inte heller mindre än vanligt. Ett helt okej läsår hittills med några riktigt starka titlar. Gillar du listor? Bra, här kommer mycket av den varan.

Läst:
Eskapix – Belzebub be bop (antologi)
Eskapix – Vridna historier (antologi)
Eskapix – Häxrötter (antologi)
Eskapix – Brinn era djävlar, brinn! (antologi)
Fjärilen från Tibet (roman)
Han åt mitt hjärta (roman)
På stort alvar (novellsamling)
De odöda (novellsamling)
Vargsläkte (roman)
Den nya människan (roman)
Dötid skräck (e-novellsamling)
Dötid sci-fi (e-novellsamling)
Bländverk (e-novellsamling)
Vägen till stjärnorna (e-novell)
Twittering from the circus of the dead (e-novell)
Plock plock (e-novell)
Utopi #1 (serieantologi)
Locke & key #1-3 (serie)
SH3 #1 (serie)
Saga #1 (serie)

Kommentar: Gladast hittills i år är jag för att jag upptäckte Eskapix, detta störtsköna underground-förlag som ger ut obskyra antologiserier i inbundna pärmar. Allt innehåll håller inte högsta klass men det är skit samma. Eskapix ska läsas! Punkt! Fakta, essäer och noveller blandas till ett ihopkok som inte går att finna någon annanstans. Skräck, sci-fi och erotik huller om buller, och det mesta är skitbra. Införskaffa på stört! Bästa romanen jag läst, Fjärilen från Tibet. Slafsig och makaber till tusen. Största överraskningen, Den nya människan. Jag har träffat författaren Boel som är en väldigt trevlig och sympatisk prick. Kul att få läsa en romandebut av någon jag har en relation till och riktigt bra är den också. Annars tycker jag det är kul att mitt intresse för serier har vaknat till liv igen. Locke & Key var inkörsporten, Saga och SH3 fortsättningen, nu letar jag med stor spänning efter nya, bra serier. Det finns många av dem uppenbarligen.

Spelat:
Brothers: A Tale of Two Sons
Guacamelee
Year Walk
Plants vs Zombies 2
Badland
Towerfall
Ittle Dew
Hidden in Plain Sight

Kommentar: Jag har spelat oförskämt lite i år. Samtidigt har inte lusten varit speciellt stor. Men i princip allt av det jag faktiskt har spelat har varit bra skit. Year Walk och Brothers har lyst starkast som renodlade spelupplevelser samtidigt som jag också har haft skitkul med de båda Ouya-spelen Towerfall och Hidden in Plain Sight. Liten men naggande god lista av spel om jag får säga det själv. Rekommenderar rubbet!

Sett (film):
Code 46 (Netflix)
The Machinist (Netflix)
The Call of Chtulhu (Netflix)
Titan A.E. (Netflix)
Harry Potter och Dödsrelikerna Del 1 (Netflix)
TPB: AFK (SVT Play)
Hot Fuzz (Cmore)
Tron Legacy (Netflix)
Black Shadows (Netflix)
De Fem Legenderna (film2home)
Cabin in the Woods (Netflix US)
Batman: The Dark Knight Returns – Part 1 (Netflix)
Ghost Rider: Spirit of Vengeance (BR)
The Break Up (SVT)
Röjar-Ralf (DVD)
Brick (DVD)
Man of Steel (Bio)
Pacific Rim (Bio)
Batman: Year One (Netflix)
The Town (Netflix)
Batman: The Dark Knight Returns – Part 2 (Netflix)
The Campaign (Netflix)
Iron Man 3 (Film2Home)

Sett (tv-serier):
Continuum Säsong 1 (HBO)
The Lost Room (Netflix)
Veep Säsong 1 (HBO)
Doctor Who Säsong 3 (Netflix)
Doctor Who Säsong 4 (Netflix)
Utopia Säsong 1 (Channel 4 Play)
Archer Säsong 2 (Netflix)
Doctor Who Säsong 5 (Netflix)
Kontoret (TV4)
Girls Säsong 2 (HBO)
Breaking Bad Säsong 3 (Netflix)
Black Mirror Säsong 2 (SVT Play)
Fringe Säsong 4 (DVD)
Falling Skies Säsong 1 (DVD/Netflix)
Hemlock Grove Säsong 1 (Netflix)
Fringe Säsong 5 (DVD)
Game of Thrones Säsong 3 (HBO)
Continuum Säsong 2 (Nåja, ett avsnitt kvar) (HBO)
Dollhouse Säsong 1 (Netflix)
Vikings Säsong 1 (HBO)
Veep Säsong 2 (HBO)

Kommentar: Mycket tv-serier som sagt, men en hel del film också. Bästa jag sett hittills i filmväg är Batman: The Dark Knight Returns – Part 1 och 2, The Machinist och Cabin in the Woods. Mest underhållande var Man of Steel på bio. Den var… galen. Minst sagt. Mycket fetare än Pacific Rim. Till höjdpunkterna av de tv-serier jag knarkade var upplösningen och slutet av Fringe. Jag älskade verkligen den serien. Den tredje säsongen av Game of Thrones. Satan vad snygg/episk/välspelad/välgjord den är. Och avslutningen? Jävlar i helvete. Bästa nya serien och största överraskningen för mig var Utopia. Härligt oförutsägbar och underlig om konspirationer och en mystisk grafisk novell. Ett måste om du inte sett. På andra plats bland överraskningarna, Hemlock Grove (trots ojämnheten) och Continuum. Båda riktigt bra på helt olika premisser.

Thats it! Vill du ha intryck av nåt? Säg till i kommentarerna.

Att twittra sig igenom zombieapokalypsen

twitteringdeadKonceptet med att skriva en novell på Twitter-manér lockade mig. Speciellt när novellen heter ”Twittering from the circus of the dead” och författaren Joe Hill. Dessutom var det perfekt läge för min nya Nexus 7 att visa vad den gick för som läsredskap. Det sistnämnda funkade fint som snus, det förstnämnda var inte lika lyckat skulle det visa sig.

En tonårstjej åker på roadtrip med sin familj. Efter många mil och sedvanligt tonårsgrälande med sina föräldrar så stannar familjen till vid ett udda cirkussällskap. Det visar sig snart att allt inte står rätt till när uppträdandet sparkar igång…

Upplägget är originellt och intressant. Jag gillar tanken med att läsa från ett Twitter-konto med de begränsningar det innebär. 140 tecken, thats it. Tyvärr känns berättelsen på tok för kort och förutsägbar i det här fallet, och det udda formatet tillför inte något. Det kändes inte tillräckligt äkta. Och hur realistiskt är det egentligen att posta Twitter-inlägg när det vimlar av levande döda omkring en? Det känns inte trovärdigt, samtidigt hade det gått att göra bättre med mer interaktion från andra Twitter-användare och med mer finess.

Jag köpte e-novellen från Google Plays egna affär för 25 spänn men den finns att inhandla via Amazon och Kindle för mer förmånliga sju kronor om man vill göra en bättre deal. Jag vill inte avråda från att köpa novellen, och sju spänn är den definitivt värd, men Joe Hill har skrivit bättre, och i vissa fall, helt lysande noveller. Köp hellre en novell, eller allra helst hela samlingen, från ”Vålnader”, eller ”20th century ghosts” som den heter i originalutförande.

Ett svenskt superhjältegymnasium

Min seriehysteri fortsätter! Under luppen denna gång har vi Daniel Ahlgrens SH3, något så spännande som en serie om en superhjälteskola i Sverige. SH3 är än så länge utgiven i tre volymer varav jag har läst den första – ”Ett liv utan superkrafter är inte värt att leva”, från 2007.ahlgren_jpg_172419v530x800

Det som slår mig först är Ahlgrens spretiga tecknarstil. Det är liksom… rörigt. Fullt med detaljer överallt. Men jag tror också det beror på att albumet är svartvitt. Det blir per automatik svårare att urskilja alla små insprängda bläckstreck. Men jag vänjer mig efter ett par sidor. Efter ytterligare några sidor gillar jag till och med den grova, skitiga stilen. Människorna och hjältarna är alla rätt så fula. Det rör sig knappast om något X-Men eller Justice League. Inga bildsköna superhjältar med bländande leenden och välkammade frisyrer här inte. SH3 skildrar istället en grupp hjältar, eller snarare ungdomar med superkrafter, som tampas med vardagligheter som ångest, kärleksproblem och alla sedvanliga bekymmer skolan innebär.

Jag förväntade mig mycket mer av en parodi faktiskt, men SH3 ligger snarare närmare diskbänksrealism och längre ifrån det där otroliga vi är vana vid i superhjältesammanhang. Vi får visserligen en släng av parallella världar och andra mer spektakulära skeenden men det handlar i första hand om de unga superhjältarnas problem. Ahlgen är dessutom väldigt duktig på att berätta en spännande historia. Även om det dyker upp lite sidospår då och då så knyts allt ihop på ett snyggt sätt. Man får också ta del av ett par smarta ”aha-moment” i berättelsen som gjorde mig riktigt imponerad över Ahlgrens förmåga att skruva till saker och ting. Skickligt!

Kapten Stofil i all ära men jag är numera beredd att utnämna SH3 till Sveriges bästa superhjälteserie. Med andra ord, läs ögonaböj!

Läskiga barn i läskig framtidsdystopi

Dennyamänniskan_wallpaper-1024x576

Allt som har med framtidsdystopier att göra blir per automatik bra. Det är med andra ord samma sak med jordnötssmör, tidsmaskiner och öl. På ett ungefär. Det innebär hur som helst att Boel Bermanns debutroman Den nya människan hade goda chanser att bli en lyckad bok redan i tema-stadiet, och vilket tema sen!

2014 händer nämligen det som inte får hända. Människan är plötsligt ett utdöende släkte. Mänskligheten har blivit steril och inga barn föds längre. Världen är i chocktillstånd. Men utan någon förklaring börjar barn återigen födas några år senare. Problemet är att de nya barnen är annorlunda, väldigt annorlunda. De är känslokalla, tysta och iakttagande. De leker inte och de visar inte empati. De är vår framtid men samtidigt kanske också vår undergång.

Bermann levererar en intressant och obehaglig dystopi i sin första bok. Nyhetsnotiser, doktorsavhandlingar och febriga texter som nästan påminner om dagboksanteckningar utgör bokens innehåll. Det är en spännande mix som på ett smart sätt gör hela situationen med barnen och den nya världen mer visuell för mig som läsare. De frågeställningar som görs i boken om en värld utan ”mänskliga” människor är lika skrämmande som tänkvärda. Historien om huvudpersonen Rakel och hennes, på många sätt, tragiska resa är också välkomponerad och engagerande. Allt är inte svart eller vitt, och det gillar jag verkligen med boken. För fans av dystopier och ödesmättad science fiction är Den nya människan därför given läsning.

Den nya människan släpps på Kalla Kulor Förlag idag.

Hemsida: www.boelbermann.se
Twitter: http://twitter.com/boelbermann
Facebook: www.facebook.com/boelbermannauthor