Dödfödd

Jag blev kär i Pål Eggerts lortiga baksidor av Göteborg redan i föregångaren Borde vara död. Uppföljaren Dödfödd är mer av det mesta. Fler magiska väsen från den svenska folktron, nya mystiska sällskap och ett par fascinerande sexscener som grädde på moset. Allt stöpt i samma becksvarta fond som senast. För det här är verkligen ingen munter historia.

Utgångspunkten för berättelsen är återigen boendet Lundbygården, hemmet för samhällets mest missanpassade. Sebastian knegar på som socialarbetare på boendet och gravrået Isa försöker hantera sin hunger efter själar. I händelsernas centrum återfinns också Viktor som precis släppts fri från fängelset, med siktet inställt på att bli värvad av ett kriminellt magiutövande mc-gäng med oortodoxa invigningsritualer.

I Eggerts universum är det inte alltid helt lätt att hålla isär hjältar och skurkar. Det finns inget svart och vitt, gott och ont. Och det är verkligen det jag gillar. Dödfödd är en oförutsägbar historia, uppbyggd på ett sätt som gör den annorlunda och intressant. Inget är tillrättalagt för att läsaren ska få en belönande utdelning. Det finns ingen enkel summering där monstren besegras och de goda vinner. Här är alla förlorare på ett eller annat sätt.

Pål Eggert fortsätter att övertyga när han gräver sig djupare in i sin mörka urban fantasy-värld. Språket är medryckande och händelserna är skickligt visuellt beskrivna. Jag kan med enkelhet leva mig in i berättelsen, känna karaktärernas lidande, underkastelse och desperation. Det är ingen behaglig känsla, och det är såklart det som är meningen.

Titel: Dödfödd
Författare: Pål Eggert
Genre: Skräck, urban fantasy
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Tillbaka till overkligheten

Semestern är över för den här gången. Jag har medvetet tagit en paus från merparten av min digitala närvaro, vilket smittat av sig på bloggandet. Sommarledigheten lades i år istället på en mängd av byggprojekt. Jag har lyckats att smälla ihop mitt andra trädäck, denna gång i princip utan hjälp. Känner mig lite lagom mallig och nöjd. Det ser oväntat proffsigt och välbyggt ut. Har också klätt in sommarstugan i en tjusig trallkjol, målat hussockeln hemma, lagat en trappa, spikat golvlist och anlagt en grillplats. Bokhögen har knappast krympt under ledigheten, snarare tvärtom, men nu känner jag mig motiverad att ta tag i läsandet igen.

Pål Eggerts Dödfödd ligger fortfarande på nattduksbordet men jag har också återupptagit mitt Storytel-abonnemang med två projekt i åtanke, Anders Fagers vampyrskräckis Evas första vecka som död och Mats Strandbergs Hemmet, om läskigheter på ett demensboende. Nu ska det bannemig läsas och lyssnas!

Det är istället tv-tittandet som gått varmast i sommar. American Gods är förmodligen den största höjdpunkten. Neil Gaimans roman gör sig oväntat bra som underlig urban fantasy-serie om maktspelet mellan bortglömda gudar i vår vardag. Fantastiska karaktärer och en skruvad handling. Klart värt att teckna en Amazon Prime-prenumeration bara för denna serie.

Efterlängtade The Defenders var snarare motsatsen. En stor besvikelse. Marvels Netflix-serier har sedan andra halvan av Luke Cage fortsatt den nedåtgående spiralen. Ologiska luckor, trevande handling och trötta fightingscener som helt tappat stinget sedan de högklassiga bataljerna från den första säsongen av Daredevil. The Defenders börjar lovande och fram till avsnitt fyra hade jag stora förhoppningar på resten av serien men efter det går det alltså utför. Fortfarande stundtals sevärt och underhållande men helt utan fingertoppskänsla. Nu sätter jag mitt hopp till kommande The Punisher istället.

Så. Det blev återigen ett uppsamlingsheat. Nästa gång lovar jag att det dyker upp nåt med mer substans. Mors!

Stadens väsen

stadensvasenStadens väsen är en tematisk antologi som ännu en gång visar upp fantastik-Sverige från sin bästa sida. Samlingen består av 11 noveller som alla knyter an till genren urban fantasy på ett eller annat sätt. Det sprudlar verkligen av kul idéer och uppfinningsrika scenarion inom bokens pärmar och mina egna farhågor över att temat skulle bli tjatigt visade sig vara helt obefogade. Det här är en riktigt stark novellsamling som har få, om ens några, svaga kort.

Här återfinns troll, valkyrior, skogsrån, alver och alla möjliga sagoväsen. De dyker dessutom upp lite varstans i Sveriges städer. Drakarna håller tydligen till i Stockholm medan en sjöjungfru spelar förförisk musik i Örebro.

Det är knivigt att välja ut några favoriter då kvalitén på samlingen är hög men det finns ett gäng berättelser som stannat kvar i minnet efter att jag lagt ifrån mig boken. Den inledande novellen, Opaltornet kallar av Hans Olsson, är en sådan. Det är en fartfylld och spännande historia som bland annat innehåller ingredienser som hemliga sekter och magiska statyetter.

Stockholms drottning av Oskar Källner är en annan. Jag förundras över den fantasi och lekfullhet som ständigt gör sig påmind i Källners noveller. Det vimlar alltid av högteknologiska grunkor, underliga varelser och omvälvande händelser. Det stämmer också bra in på Stockholms drottning. Här samsas bland annat ett mc-gäng bestående av punkiga minotaurier, gigantiska skugglika tentakelmonster, svartalfer och drakar. Det är händelserikt och medryckande.

Några som också bör nämnas är Annelie Wahlströms Kiruna om ett underjordiskt alvkrig, Unnhild av Andrea Grave-Müller om en valkyria vars bästa kompis blir utsatt för en förödande trolldom och Visor vid vattnet av Lupina Ojala om en sjöjungfru som gör oväntad karriär som soloartist. Alla tre är riktigt bra och minnesvärda. Men återigen, det mesta i den här antologin är riktigt läsvärt.

Titel: Stadens väsen
Författare: Hans Olsson, Oskar Källner, Lupina Ojala, Mattias Lönnebo, Lova Lovén, Andrea Grave-Müller, Saga Torstensson, Annelie Wahlström, Katarina Emgård, Stefan Högberg, Alexandra Nero
Genre: Antologi
Utgiven av: Catoblepas Förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus, Adlibris, förlagets webshop