Tillbaka till overkligheten

Semestern är över för den här gången. Jag har medvetet tagit en paus från merparten av min digitala närvaro, vilket smittat av sig på bloggandet. Sommarledigheten lades i år istället på en mängd av byggprojekt. Jag har lyckats att smälla ihop mitt andra trädäck, denna gång i princip utan hjälp. Känner mig lite lagom mallig och nöjd. Det ser oväntat proffsigt och välbyggt ut. Har också klätt in sommarstugan i en tjusig trallkjol, målat hussockeln hemma, lagat en trappa, spikat golvlist och anlagt en grillplats. Bokhögen har knappast krympt under ledigheten, snarare tvärtom, men nu känner jag mig motiverad att ta tag i läsandet igen.

Pål Eggerts Dödfödd ligger fortfarande på nattduksbordet men jag har också återupptagit mitt Storytel-abonnemang med två projekt i åtanke, Anders Fagers vampyrskräckis Evas första vecka som död och Mats Strandbergs Hemmet, om läskigheter på ett demensboende. Nu ska det bannemig läsas och lyssnas!

Det är istället tv-tittandet som gått varmast i sommar. American Gods är förmodligen den största höjdpunkten. Neil Gaimans roman gör sig oväntat bra som underlig urban fantasy-serie om maktspelet mellan bortglömda gudar i vår vardag. Fantastiska karaktärer och en skruvad handling. Klart värt att teckna en Amazon Prime-prenumeration bara för denna serie.

Efterlängtade The Defenders var snarare motsatsen. En stor besvikelse. Marvels Netflix-serier har sedan andra halvan av Luke Cage fortsatt den nedåtgående spiralen. Ologiska luckor, trevande handling och trötta fightingscener som helt tappat stinget sedan de högklassiga bataljerna från den första säsongen av Daredevil. The Defenders börjar lovande och fram till avsnitt fyra hade jag stora förhoppningar på resten av serien men efter det går det alltså utför. Fortfarande stundtals sevärt och underhållande men helt utan fingertoppskänsla. Nu sätter jag mitt hopp till kommande The Punisher istället.

Så. Det blev återigen ett uppsamlingsheat. Nästa gång lovar jag att det dyker upp nåt med mer substans. Mors!

Helgbinge: Luke Cage

netflix-luke-cage-trailer-01

Nu märks det att The Defenders närmar sig. MCU har aldrig varit så närvarande tidigare som i Luke Cage. Iron Man, Captain America och ”det stora gröna monstret” med flera namedroppas ständigt i serien och givetvis får också Daredevil och Jessica Jones en hel del vinkningar. Superkul fanservice för oss nördar!

Luke Cage är bra. Det är inte samma våta tonårsdröm som går i uppfyllelse som vissa delar av Daredevils andra säsong, men det här är ytterligare en stabil Marvel-produktion på Netflix. Mike Colter är riktigt bra som muskelberget Luke Cage, Simone Missicks som Misty Knight är också riktigt vass, likaså Mahershala Ali som maffiabossen Cottonmouth. Det är också kul att stadsdelen Harlem får så stort fokus. Serieskaparna lyckas verkligen väcka liv i området och förmedla en speciell atmosfär med det ovanligt jazziga soundtracket. En liten touch som får serien att kännas annorlunda och egen.

Sen är det såklart oundvikligt att jämföra med de andra två Netflix-serierna Daredevil och Jessica Jones. Även om jag gillar Luke Cage tycker jag att det här är den svagaste Marvel-adaptionen hittills. Men med mycket liten marginal ska tilläggas. Och återigen är det trist att ingen av de tre serierna får till finalavsnitten. De borde vara påkostade och storslagna, men de känns istället krystade och utdragna. I likhet med säsong två av Daredevil och säsong ett av Jessica Jones är den andra halvan sämre även i fallet med Luke Cage. Det blir en del upprepningar och jag tror att de hade tjänat på att förkorta säsongerna till runt 10 avsnitt i stället för dåvarande 13. Eller också är det helt enkelt det intensiva binge-tittandet som är boven.

Men det är också den lilla kritik jag egentligen har. Det är utöver några svaga avsnitt på slutet en fröjd att se en afroamerikansk gatuhjälte med superkrafter och luvtröja göra rent hus i Harlem. Här finns det inga trikåklädda stereotypiska vita stålmän så långt ögat når. Och det är just den grejen jag gillar med Marvels Netflix-serier. De skiljer sig rejält från det vi får se på bio. Här finns det plats för en annan typ av hjältar, det är mörkare och skitigare än vad MCU-rullarna vågar vara, och det spelar ingen roll om huvudrollen spelas av en färgad man eller av en kvinna. Precis som det alltid borde vara, oavsett format.

Farväl Penny Dreadful

eva-green-as-vanessa-ives

Jag hade i ärlighetens namn ingen aning om att Penny Dreadfuls tredje säsong skulle bli den sista, så avslöjandet kom lite som en chock när jag snappade upp nyheten i samband med att det avslutande avsnittet släpptes. Dålig stil att inte förbereda mig och alla serieälskare med svaga nerver på ett bättre sätt!

Det är svårt att sammanfatta en serie som blandat så friskt som Penny Dreadful. En del enstaka avsnitt har varit bländande mästerverk medan serieskaparna hade svårt att få ihop alla lösa trådar i slutändan. Serien som helhet kändes spretig och slutet var inte helt hundra. Flera meningslösa sidospår kunde gott kapats bort. En serie som egentligen aldrig var dålig men ibland allt för ofokuserad.

Men jag är ändå nöjd. Det sista avsnittet var storslaget, gripande och makalöst vackert. Det märks att serien är påkostad. Eller är det bara så att det folket bakom är ovanligt hantverksskickliga? Hur som helst, få serier kan mäta sig med Penny Dreadfuls läckra ton och dundersnygga viktorianska utseende.

Men yta är inte allt. Det finns mer än så att älska serien för. De udda karaktärerna till exempel, med Vanessa Ives i spetsen. Jösses, vilken klockren skapelse. Eva Green är stundtals fenomenalt bra som denna mystiska, men framför allt, lidande karaktär.

Sen har vi det intressanta upplägget med klassiska figurer i ett helt nytt sammanhang – en skruvad variant på The League of Extraordinary Gentlemen. Frankenstein, varulvar, häxor, Dr. Jekyl, Dracula, Dorian Gray med flera. Det blev aldrig pajigt trots det stora antalet karaktärer som skulle samsas i bildrutan. Imponerande när man tänker efter faktiskt.

Så farväl och tack Penny Dreadful för den här tiden. Få tv-skapelser har fått mig så hänförd de senaste åren. Fängslande ögonblick som Vanessa Ives backstory med häxan i säsong två och hennes galenskap samt lobotomeringen från säsong ett glömmer jag inte i första taget. Där och då var det briljant tv-magi.

Demoniska barn och exorcism i tv-serien Outcast

Läskig unge.
Läskig unge.

Är det bara jag eller har inte Outcast befunnit sig lite oförtjänt mycket under radarn? Vi snackar trots allt The Walking Dead-skaparens efterföljare. Det borde tjoas och hajpas överallt på nätet. Nåväl, det kanske är jag som hänger på fel ställen.

Den första scenen är nog det bästa med hela pilotavsnittet. Här sparas det inte på blod och snusk. Creepy kids går alltid hem i min stuga och det är precis så serien inleder. En unge har blivit besatt av demoner och agerar därför heltossigt. Leviterar, misstar sina fingrar för salta pinnar och har sig. Till undsättning kommer stadens präst och seriens, vad det verkar, protagonist, Kyle Barnes. En skabbig enstöring som hemsöks av hemskheter från sitt förflutna. Klassisk antihjältetyp med andra ord.

Om jag kan dra några slutsatser av det här avsnittet handlar tv-serien om exorcism, ondska och en utvald huvudperson. På pappret låter det onekligen förutsägbart, men jag tycker det funkar skapligt. Till och med rätt bra. Hur tv-serien står sig mot Robert Kirkmans serietidningsförlaga har jag ingen aning om men det känns som den klarar av att stå på egna ben.

Jag tycker inte riktigt avsnittet når upp till TWD:s nivå, men den tv-piloten var å andra sidan enastående bra. Jag är nyfiken på att se vart det tar vägen och tänker ge serien ett par avsnitt till innan jag avgör om det är måste-tv eller inte. Piloten kändes stabil och jag är förtjust i temat med besatthet och övernaturligheter.

För övrigt! En eloge till den svenska tv-kanalen Fox som visar hela det första avsnittet gratis på sin Facebook-sida. Faktum är att serien inte har premiär förrän den sjätte juni. Exklusivt och lockande såklart! Det är inte bara ett smart pr-trick utan ett i mitt tycke välkommet tilltag som jag hoppas fler tv-kanaler apar efter. En win-win-situation för både tv-kanal och tittare.

Mer mörker i nya Daredevil

daredevil-season-2-punisher-elektra

Efter två dagars intensivt sträcktittande och ytterligare en dag för att smälta det hela är det dags att avlägga rapport. Den första säsongen var en origin story, både för Matt Murdock och Wilson Fisk, så med det avverkat fokuserar den här säsongen på att väcka liv i två av de mest älskade karaktärerna från Daredevils värld, The Punisher och Elektra, men introducerar också ett nytt hot i Hell’s Kitchen – den mystiska ninjaklanen The Hand.

Detta kommer knappast som en överraskning om man sett de trailers och förhandsinformation som fullkomligen svämmat över på nördsajter de senaste veckorna. Netflix och Marvel har marknadsfört skiten ur detta faktum. Lite synd tycker jag. Som stor Daredevil-nörd hade jag svårt att hålla mig borta från denna explosion av fakta om den nya säsongen. Jag hade gärna varit mer ovetande och med mindre kött på benen hade jag förmodligen uppskattat det hela ännu mer.

Men faktum kvarstår. Den andra säsongen av Daredevil är en våt tonårsdröm som går i uppfyllelse. Att få se superhjältefavoriten från sin barndom i ytterligare tretton välproducerade avsnitt ackompanjerad av två ikoniska, och nästintill lika kära karaktärer, har fått mitt nördhjärta att explodera av ren och skär lycka. Nostalgi overload!

Men med det sagt är inte den nya säsongen lika tajt och fokuserad som den första. Jag såg om säsong ett veckan innan och den här gången gillade jag den ännu mer än senast. Samtidigt är den här andra säsongen klart mer underhållande. Låt mig vidareutveckla.

Fightingen är mer spektakulär, handlingen tar fler vändningar än senast och som sagt, de nya antihjältarnas introduktion är guld. Jon Bernthal är helt magisk som Frank Castle och Elodie Yung sätter sin roll som Elektra klockrent. Och paradoxalt nog är det kanske just det som skaver en aning.

Resterande delen av texten innehåller spoilers. Fortsätt läs på egen risk eller se klart innan du fortsätter.
Fortsätt läsa ”Mer mörker i nya Daredevil”

Massvis med tv-snack i senaste Farfarsparadoxen

the-expanse-tv-series-2015

I detta avsnitt går vi igenom de nyare tv-serier vi sett på sistone. Det både flippas och floppas, hyllas och kastas i sophinken. Oskar är begeistrad över The Expanse. Han säger till och med saker som ”bästa rymdserien sedan Battlestar Galactica.” Kan det verkligen vara sant? Andreas har sett den nya säsongen av Arkiv X. ”Det är som om tiden står stilla”, säger han. Men är det något positivt eller negativt? Dessutom avhandlas Shadowhunters, Legends of Tomorrow, Colony och The Shannara Chronicles.

Mer på hemsidan.

Våghalsen snart tillbaka

Igår damp trailern för säsong två av Daredevil ner och det ser väldigt lovande ut. Det verkar vara en säsong som behandlar moral och gråzoner. Matt tampades en del med sina inre demoner i den förra säsongen och samma dilemman verkar återkomma i större grad när Frank Castle, mer känd som ”The Punisher” dyker upp i Hells Kitchen.

I den här första trailern får den nya karaktären fullt fokus och det ska bli oerhört intressant att se på vilket sätt han kommer framställas. I serierna är han en antihjälte men här verkar han snarare anta rollen som säsongens skurk. Vi får se. Det här var det jag snappade upp från den nya trailern.


daredevilpunisher

Jon Bernthals version av Frank Castle ser superintressant ut. I ett försök att hämnas sin familj är han ute efter att ha ihjäl allt i sin väg. Den råa tonen från säsong ett verkar intakt.

daredevilromans

Om man läst serierna vet man också om att det här skulle hända förr eller senare. Matt och Karen blir ett par. Jag är nyfiken på om de låter Karen bli lika rubbad som i serietidningen. Vågar de gå så långt?

daredevilsprucken

Daredevils nylle verkar rätt tillskrynklat här. Är det Punisher som gått hårt åt masken?

daredevilnymask

Nyllets omilda behandling verkar ha gett Daredevil en bra anledning till att uppgradera masken med en mer klassisk röd variant. Vill se mer av den innan jag säger bu eller bä men visst ser den lite bättre ut än den rätt kantiga hjälmlika svart-röda?

daredevilpunisherfajt

Punisher får in en rejäl tjottablängare på Daredevil. Föga oväntat blir det en fajt mellan de två, men vem vinner?

daredevilelektra

Avslutningsvis dyker Elektra upp som gumman i lådan. Undrar vilken roll hon kommer spela i serien?

daredevilfortsattning

Ny trailer 25:e februari. Fokus på Elektra denna gång?

Säsong två av Daredevil har premiär 18:e mars på Netflix. Här nedan kan du se trailern i sin helhet.

Superhjälteguide 2016 #1

Det finns mycket att gotta sig åt i år om du som jag är en superhjältefantast. Nästan för mycket ärligt talat. Hur ska man hålla reda på allt? Jag har svaret! Börja med att spana in min behändiga superhjälteguide i fyra delar.

I den första delen går vi igenom årets första halva och vilka filmer samt tv-serier vi har att vänta. På fredag kommer ännu en del med årets andra halva och efter det ytterligare två delar under nästa vecka. Ta fram kalendern och börja anteckna!


legends of tomorrow2

Legends of Tomorrow
IMDB synopsis: Focuses on time-traveling rogue Rip Hunter, who has to recruit a rag-tag team of heroes and villains to help prevent an apocalypse that could impact not only Earth, but all of time.
När: 21 januari pepp3
Peppmätare:
Trailer

deadpool-movie-image

Deadpool
IMDB synopsis: A former Special Forces operative turned mercenary is subjected to a rogue experiment that leaves him with accelerated healing powers and adopts the alter ego Deadpool.
När: 12 februari pepp4
Peppmätare:
Trailer

daredevil

Daredevil Säsong 2
IMDB synopsis: A blind lawyer, with his other senses superhumanly enhanced, fights crime as a costumed superhero.
När: 18 mars pepp5
Peppmätare:
Trailer

batmanvsuperman

Batman v Superman: Dawn of Justice
IMDB synopsis: Fearing the actions of Superman is left unchecked, Batman takes on Superman, while the world wrestles with what kind of a hero it really needs. With Batman and Superman fighting each other, a new threat Doomsday is created by Lex Luthor.
När: 23 mars pepp4
Peppmätare:
Trailer

captain_america_civil_war_concept_art-1280x720

Captain America: Civil War
IMDB synopsis: Political interference in the Avengers’ activities causes a rift between former allies Captain America and Iron Man.
När: 29 april pepp5
Peppmätare:
Trailer

apocalypse.0.0

X-Men: Apocalypse
IMDB synopsis: With the emergence of the world’s first mutant, Apocalypse, the X-Men must unite to defeat his extinction level plan.
När: 20 maj pepp3
Peppmätare:
Trailer

Efterlängtad fantasy i tv-rutan

ShannaraChronicles1

Jag är övertygad om att många, rent av de flesta, kommer rynka på näsan åt det här. The Shannara Chronicles är såpopera med ovanligt mycket glittrande effekter. Det inledande dubbelavsnittet bjuder på demoner, magi och trollkarlar i överflöd. Det är mer Sagan om ringen möter Legend of the Seeker än Game of Thrones. Så den som väntar sig ett nytt Game of Thrones lär bli rejält besviken. Men lugn, den är bättre än Legend of the Seeker, jag lovar.

Det syns att produktionsvärdet är högt, serien ser förbaskat bra ut med läckra miljöer och oväntat välgjord cgi. Skådisarna är av varierad kvalité men överlag presterar merparten stabilt. Några kända ansikten som John Rhys-Davies som alv-kung och Manu Bennet som magiutövande druid dyker till exempel upp.

The Shannara Chronicles är som om Ungdomskanalen The CW (som ligger bakom Supernatural, Arrow och The Flash med flera) skulle få för sig att göra en fantasyserie men med en större säck pengar till sitt förfogande än de är vana vid. Lite paradoxalt nog är det MTV som står bakom satsningen, den forna musikkanalen som numera är synonym med skräpig reality-tv. Med sin fantasyproduktion vill man erbjuda något nytt, en tv-serie som ska tilltala en bred målgrupp, båda gamla och unga, det märks. Den växlar ständigt i ton från skitig och rå, till tramsig och ungdomligt naiv.

För egen del är jag redan jävligt hooked! Gött med lite klassisk fantasy på tv som känns påkostad och välgjord. Ärkeskurken i form av en creepy demondruid är skräckinjagande som få och är bara han anledning nog till att kolla vidare. Jag hoppas bara inte hela budgeten spenderades på det imponerande pilotavsnittet.