Tillbaka till overkligheten

Semestern är över för den här gången. Jag har medvetet tagit en paus från merparten av min digitala närvaro, vilket smittat av sig på bloggandet. Sommarledigheten lades i år istället på en mängd av byggprojekt. Jag har lyckats att smälla ihop mitt andra trädäck, denna gång i princip utan hjälp. Känner mig lite lagom mallig och nöjd. Det ser oväntat proffsigt och välbyggt ut. Har också klätt in sommarstugan i en tjusig trallkjol, målat hussockeln hemma, lagat en trappa, spikat golvlist och anlagt en grillplats. Bokhögen har knappast krympt under ledigheten, snarare tvärtom, men nu känner jag mig motiverad att ta tag i läsandet igen.

Pål Eggerts Dödfödd ligger fortfarande på nattduksbordet men jag har också återupptagit mitt Storytel-abonnemang med två projekt i åtanke, Anders Fagers vampyrskräckis Evas första vecka som död och Mats Strandbergs Hemmet, om läskigheter på ett demensboende. Nu ska det bannemig läsas och lyssnas!

Det är istället tv-tittandet som gått varmast i sommar. American Gods är förmodligen den största höjdpunkten. Neil Gaimans roman gör sig oväntat bra som underlig urban fantasy-serie om maktspelet mellan bortglömda gudar i vår vardag. Fantastiska karaktärer och en skruvad handling. Klart värt att teckna en Amazon Prime-prenumeration bara för denna serie.

Efterlängtade The Defenders var snarare motsatsen. En stor besvikelse. Marvels Netflix-serier har sedan andra halvan av Luke Cage fortsatt den nedåtgående spiralen. Ologiska luckor, trevande handling och trötta fightingscener som helt tappat stinget sedan de högklassiga bataljerna från den första säsongen av Daredevil. The Defenders börjar lovande och fram till avsnitt fyra hade jag stora förhoppningar på resten av serien men efter det går det alltså utför. Fortfarande stundtals sevärt och underhållande men helt utan fingertoppskänsla. Nu sätter jag mitt hopp till kommande The Punisher istället.

Så. Det blev återigen ett uppsamlingsheat. Nästa gång lovar jag att det dyker upp nåt med mer substans. Mors!

13 svarta sagor om superhjältar

13ss_superhjaltarSuperhjälteboomen har överlevt länge nu och verkar inte bedarra inom det närmaste. Personligen kan jag inte få nog av fenomenet vare det rör sig om filmer, tv-serier eller det ursprungliga serietidningsformatet. Men Swedish Zombies antologi rymmer inga trikåklädda hurtbullar, som samlingens namn antyder är det mörka och dystra skildringar vi får ta del av här. Superhjältarna i boken är oftast komplexa karaktärer som bär på en plågad själ eller dunkelt förflutet.

Flera av antologins noveller hämtar inspiration från existerande hjälteberättelser. Oskar Källners Memento mori är till exempel en eftertänksam svensk homage till Batman, en riktigt vass sådan. I Mantlarna av Anna Jakobsson Lund tränas huvudpersonen på en superhjälteanläggning, i stil med Xaviers skola i X-Men. En välskriven historia om otillräcklighet och svartsjuka.

En annan favorit är Den flygande mannen av Johan Ring som är en vacker novell om en man som offrar allt för att rädda andra. Christian Johanssons Strega sticker också den ut som en klurig och smart berättelse om den hårt tränade flickan som till varje pris vill hämnas sina föräldrars död. Sist vill jag också lyfta fram Pandemonium av Markus Sköld, där världen attackeras av ohyggliga monster och bara den minst erfarne hjälten kan stoppa dem. En actionpackad och spännande liten historia jag uppskattade väldigt mycket.

Som vanligt när det gäller Swedish Zombies antologier är kvalitén hög och nivån jämn. Att göra en samling helt tillägnad superhjältar är en kul idé. Jag kan dock tänka mig att det blir lite av en överdos för vissa, men jag tycker inte det var några problem att hålla intresset uppe rakt igenom. Oundvikligen påminner några noveller om varandra men merparten skiljer sig åt, med egna infallsvinklar och intressanta upplägg.

Som superhjältefrälst var jag redan rätt begeistrad över temat innan antologin ens var i min hand och som tur är levde boken upp till mina högt ställda förväntningar. Våra svenska superhjältar är av yppersta klass och merparten av berättelserna de medverkar i är utmärkta små historier.

Titel: 13 svarta sagor om superhjältar
Författare: Anna Jakobsson Lund, Johannes Pinter, Lupina Ojala, Oskar Källner, Johan Ring, Claes-Magnus Bernsson, Markus Sköld, Anna E. Wahlgren, Love Kölle, Finn Cederberg, Patrik Centerwall, Lova Lovén, Christian Johansson
Genre: Superhjälteantologi
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Första titten på nya Spider-Man

Spider-Man i Captain America: Civil War.
Spider-Man i Captain America: Civil War.

Igår dök den andra trailern för Captain America: Civil War upp. Är du en lika stor nörd som jag har du redan sett den 13 gånger. Största snackisen har såklart varit Spider-Mans nya utseende. Här är mina oerhört viktiga och korrekta intryck av det jag sett hittills.

Den nya dräkten känns klassisk med de traditionsenliga blåa och röda färgerna, men med ett gäng mer moderna inslag som passar flytten till MCU. Som en gnutta svart på armarna och överdelen av bootsen till exempel, jag tycker det bryter av på ett tjusigt sätt. Likaså nätskjutebehållarna i midjebältet. Hela outfiten är genomtänkt och lagom edgy. Det har inte gjorts några större utsvävningar.

Spider-Man gör entré.

Det verkar gnällas en hel del på ögonen som kan utvidgas och kisa. Förstorar man på bilden högst upp i inlägget kan man se att det finns en, åtminstone vad det ser ut som, mekanisk stålram runt ögonen. Kanske en Tony Stark-konstruktion för bättre syn med linsfokus? Stark och Parker verkar åtminstone stå på samma sida. Att han haft ett finger med i konstruktionen av Spiddes dräkt känns inte helt uteslutet. Spekulationerna är såklart många, men det kan tänkas att det inte bara är en Deadpool-lik cgi-effekt, Spider-Mans uttrycksfulla ögon verkar till synes faktiskt ha en funktion.

Materialet som dräkten är gjord av ser mer nylonstrumpelik ut än de tidigare basketbollsknottriga trikåerna som Tobey Maguire och Andrew Garfield bar. Den nya uppenbarelsen känns renare men också klarare i sin röda ton.

En jämförelse av de olika filmdräkterna.
En jämförelse av de olika filmdräkterna.

För egen del gillar jag Spiddes nya utseende skarpt! Samtidigt måste jag se mer för att bilda mig en ordentlig uppfattning. De få sekunder som hittills visats upp är inte mycket att gå på men magkänslan och det första intrycket är bra.

Ser ruskigt mycket fram emot Captain America: Civil War nu. Black Panther i all ära, kommer bli ett väldigt intressant tillskott till MCU, men introduktionen av Spider-Man är verkligen grädden på moset.

Superhjälteguide 2016 #1

Det finns mycket att gotta sig åt i år om du som jag är en superhjältefantast. Nästan för mycket ärligt talat. Hur ska man hålla reda på allt? Jag har svaret! Börja med att spana in min behändiga superhjälteguide i fyra delar.

I den första delen går vi igenom årets första halva och vilka filmer samt tv-serier vi har att vänta. På fredag kommer ännu en del med årets andra halva och efter det ytterligare två delar under nästa vecka. Ta fram kalendern och börja anteckna!


legends of tomorrow2

Legends of Tomorrow
IMDB synopsis: Focuses on time-traveling rogue Rip Hunter, who has to recruit a rag-tag team of heroes and villains to help prevent an apocalypse that could impact not only Earth, but all of time.
När: 21 januari pepp3
Peppmätare:
Trailer

deadpool-movie-image

Deadpool
IMDB synopsis: A former Special Forces operative turned mercenary is subjected to a rogue experiment that leaves him with accelerated healing powers and adopts the alter ego Deadpool.
När: 12 februari pepp4
Peppmätare:
Trailer

daredevil

Daredevil Säsong 2
IMDB synopsis: A blind lawyer, with his other senses superhumanly enhanced, fights crime as a costumed superhero.
När: 18 mars pepp5
Peppmätare:
Trailer

batmanvsuperman

Batman v Superman: Dawn of Justice
IMDB synopsis: Fearing the actions of Superman is left unchecked, Batman takes on Superman, while the world wrestles with what kind of a hero it really needs. With Batman and Superman fighting each other, a new threat Doomsday is created by Lex Luthor.
När: 23 mars pepp4
Peppmätare:
Trailer

captain_america_civil_war_concept_art-1280x720

Captain America: Civil War
IMDB synopsis: Political interference in the Avengers’ activities causes a rift between former allies Captain America and Iron Man.
När: 29 april pepp5
Peppmätare:
Trailer

apocalypse.0.0

X-Men: Apocalypse
IMDB synopsis: With the emergence of the world’s first mutant, Apocalypse, the X-Men must unite to defeat his extinction level plan.
När: 20 maj pepp3
Peppmätare:
Trailer

Ett överflödigt inlägg om superhjälte-tv

shadowland

I samband med att tv-serien om Daredevil släpptes till Netflix började jag fantisera om vilka fler, inte fullt så välkända superhjältar, som borde få chansen i tv-rutan. Min bloggartikel finns fortfarande sparad som ett utkast med titeln, ”Efter Daredevil: Superhjältar som borde bli tv-serie”. Inlägget publicerades aldrig men innehåller en lista med ett gäng karaktärer som enligt eget tycke borde lämpa sig ypperligt för tv-formatet. Det lustiga är att listan och min önskan känns mer och mer överflödig.

Så här såg min opublicerade lista ut:
Punisher
Moon Knight
Cloak and Dagger
Ghost Rider
Spawn
Batgirl, Robin och Nightwing

Sedan jag sammanställde den har det gått rykten om att merparten av dessa ska bli tv-serie. Punisher är bekräftad för säsong två av Daredevil till att börja med, och vem vet, kanske får han en egen serie så småningom. Så sent som igår dök det upp ett rykte om att Moon Knight blir nästa gatuhjälte att få en egen tv-serie på Netflix, ett likadant rykte dök upp för Cloak and Dagger och Ghost Rider i somras. Vad gäller Spawn är en ny animerad tv-serie på gång så en live action-serie låter vänta på sig, och med TNT:s serie Teen Titans i åtanke kommer vi åtminstone få se Robin och Batgirl men säkerligen också Nightwing vad det lider. Och det kommer mycket, mycket mer än detta.

Att superhjältarna på allvar intar våra vardagsrum de kommande åren råder det inget tvivel om och nu när Daredevil visat var skåpet ska stå så välkomnar jag detta faktum med öppna armar. Vi lever sannerligen i en tid där allt är möjligt, där vår uppväxt med actionfigurer och serietidningar får nytt liv, och där nostalgin genomsyrar mycket av det vi nu ser på bio och tv. Kan det aldrig bli för mycket av det goda då? Såklart det kan, men mitt tips: njut av det som är bra och ignorera resten.

Pepptoppen i juni

Sense8
Jag tyckte Matrix-syskonens senaste, Cloud Atlas, var en suverän film. Uppenbarligen verkar jag vara rätt ensam om det. Hur som helst verkar deras kommande Netflix-serie gå i lite samma stil. Sammankopplade karaktärer med olika ursprung och med radikalt annorlunda liv. Tror det blir en höjdare.
Var: Netflix
När: 5 juni


Jurassic World
Är tveksamt inställd till denna. Jag som många andra var eld och lågor när den första Jurassic Park anlände på biograferna för drygt tjugo år sen, men jag tycker inte den har åldrats så väl, och det här ser ut som en i raden av alla påkostade actionrullar utan hjärta. Jag hoppas mina föraningar är helt uppåt väggarna.
Var: Bio
När: 12 juni


Dark Matter
Science fiction-serie som bygger på en serietidningsförlaga. Allt som utspelar sig på ett rymdskepp måste per automatik kollas upp om du frågar mig. Kan bli både toppen och pannkaka.
Var: Syfy
När: 12 juni


Stormvinge omslag FINISH CS5 v2.inddStormvinge
Oskar Källners nya roman om flygande hästar (?). Jag läser sällan ungdomsböcker men den här, efter en hel del efterforskning och utfrågning av Oskar själv, verkar oerhört lovande. Som Den svarta hingsten i science fiction-miljö sägs det. Superintressant koncept!
Var: Fafner Förlag
När: 14 juni


Fantastic Four
Jag älskade regissören Josh Tranks tidigare film Chronicle och uppskattar att han verkar kunna ta tuffa beslut och försöker göra något nytt med varumärket. Michael B. Jordan som Johnny Storm, en gigantisk The Thing, som jag har svårt att tro att vi får se springa omkring skyddad av en kappa, och en mycket mörkare ton än i de tidigare filmerna. Klart man blir nyfiken i en strut!
Var: Bio
När: 19 juni


True Detective
Första säsongen var enastående med flertalet helt magiska scener. Det här ser inte riktigt lika tilltalande ut på förhand. Opassande skådisar, det skvallras på förhand om brist på övernaturlig mytologisk känsla och återigen ett par tuffa gubbar i huvudrollen. Börjar redan bli lite tröttsamt. Jag blir gärna motbevisad.
Var: HBO
När: 21 juni


Batman: Arkham Knight
Rocksteadys två första Batman-spel är utmärkta actionäventyr, det senaste spelet i serien ser ut att kunna bli ännu bättre. Mer fokus på fordon och fler spelbara karaktärer denna gång. Denna generations konsoler börjar så sakteliga få en rad intressanta måste ha-titlar nu. Det var på tiden.
Var: PS4, XBO, PC
När: 23 juni


vadgordinabarnVad gör dina barn när du sover?
Jag läste aldrig klart Mikaels Strömbergs roman Vätten men jag gillade den halvvägs in, lyckades nämligen glömma den i sommarstugan när vi bommade igen för sommaren, och har sen dess inte fått tummen ur att ta upp den igen. Men har bestämt att det får bli en av årets sommarböcker att ta sig an. Den och kanske också hans nya, Vad gör dina barn när du sover? Jag tror bannemig det! Skräckromaner med läbbiga barn slår aldrig fel!
Var: Eskapix Press
När: 27 juni

Powers är inte så kraftfull men sevärd

Jag är som du säkert vet tämligen svag för superhjältar. Trots det hade jag aldrig hört talas om serietidningen ”Powers” som tv-serien med samma namn är baserad på. Serien är gratis att se för alla oss som är Playstation Plus-kunder och är den första egenproducerade originalserien som landar på tjänsten. Den sänds dessutom på Viaplay, så föredrar man att streama den där, går det också bra.

I huvudrollen ser vi polisen Walker, tidigare känd som superhjälten Diamond, men som under mystiska omständigheter har blivit av med sina krafter och arbetar nu istället på en specialenhet som utreder superhjälte- och superskurk-fall. Dialogen är serietidningslik och känns aningen simpel, skurkarna spelar över och Sharlito Copley (District 9, Elysium) är stel och spretig i huvudrollen. Susan Heyward är skaplig i rollen som ny partner men känns hittills rätt menlös som karaktär. Det är på det stora hela lite taffligt och saknar det där djupet jag vill åt i en följetångsserie med flera potentiellt intressanta individer. Ändå fastnar jag. Rätt hårt om jag ska vara ärlig.

Det finns såklart mycket att gilla för en sådan som jag. Vi snackar ju trots allt superhjältar och en serie i stil med ”Heroes”, det finns dessutom vibbar av ”Watchmen” här. Det detektiv-inriktade berättandet, med en mordgåta som drabbar superhjältar, och en handling som kan tänkas innehålla en del oväntade vändningar. Jag gillar Walkers, vad det verkar, komplicerade relation med Retro Girl och är nyfiken på den inspärrade superskurken Wolfe.

Jag har hunnit kika på två avsnitt och anade en liten kvalitétshöjning i och med avsnitt två. Bristerna är flera men underhållningsvärdet högt. En serie som eventuellt kan växa sig lika stark som titeln antyder med tiden.

Nördar, hör upp! Vår bästa tid är nu!

green-lantern-movie-photos-01

Som en reaktion på Jimmy Håkanssons (och andras) blogginlägg kände jag mig tvungen att skriva av mig om det rådande gnället över att vi översvämmas av superhjältar, både på vita duken och på tv. Så här skriver Nöjesguidens Håkansson bland annat; ”Att Marvel och DC Comics tsunami-dränker våra skärmar med allt superhjälterelaterat de har i sina dammiga arkiv är om något ett tecken på desperation. Tillsätt en ny Star Wars-trilogi och superhjälteföraktet är komplett. Marvel och DC Comics har gått från att vara nördkulturens frälsare till att bli dess ohälsosamma feeder. Vi nördar hann knappt ärva jorden förrän vi dog av kulturell kolesterolförgiftning.”

Han har en poäng i vad han skriver, jag inser det. Men själv är jag fortfarande i nördhimlen! Jag får helt enkelt inte nog av superhjältar. Ser vansinnigt mycket fram emot Netflix-satsningen Daredevil och diggar supertöntiga The Flash. Och på tv finns det fortfarande rum för superhjältar. Arrow, The Flash, Agent Carter och Agents of SHIELD är väldigt olika produktioner.

Filmerna kan jag däremot hålla med om, där råder det inflation, ingen tvekan. Jag ser det dock som kul underhållning och verkar kunna svälja hur mycket som helst av det. Ärligt talat, jag tyckte tramsiga Green Lantern trots allt var rätt underhållande och gillade bespottade Man of Steel mer än jag vågar erkänna. Det vimlar av dem, vissa är sämre än andra, men personligen älskar jag detta faktum. Att obskyra hjältar som Ant-Man och okända superhjältekollektiv som Guardians of the Galaxy får egna filmer hade jag inte ens vågat drömma om som finnig tonåring.

Men kan man inte applicera det på hipp relations-tv också för den delen? Girls, Togetherness, Looking och Transparent är alla bra men börjar inte det bli lika tröttsamt med så många snarlika serier i det facket också? Serier som inte handlar om något speciellt, som skildrar olika människors liv, oftast i någon typ av familj eller umgängeskrets. Eller är det mer okej när trikåer och superkrafter lyser med sin frånvaro?

Kan vi inte glädjas över att vi nördar äntligen får utlopp för allt det där som bara fanns i våra sönderbläddrade serietidningar när vi växte upp, och under en tid då, åtminstone mitt, pojkrum var fyllt med travar av Marvels Universum, Spindel-Mannen och Läderlappen? För egen del är inte överdosen ett faktum än i alla fall.

Döda superhjältar äter hjärna

Marvel-zombies1

Världen har drabbats av en zombie-epidemi och även våra trikåklädda superhjältar är infekterade. Spider-Man stapplar omkring med ena benet uppätet, Captain America har fått halva huvudet avkapat och alla kvarlevande hjältar har förvandlats till mordiska kannibaler som drivs av en enda sak – hunger. De levande döda i ”Marvel Zombies” är inte de klassiska drönarna som vandrar omkring och stönar. De ser visserligen deformerade ut med klassiska zombie-attribut, som döende vävnad och läskig uppsyn, men de kan föra dialog med varann. Jakten på färskt kött förgiftar dessvärre deras sinnen och omdöme. Att leta ”mat” är därför den enda prioriteringen numera.

”Marvel Zombies” är dum, korkad och smått idiotisk. Och annars vore det konstigt. Det är trots allt zombier vi har att göra med här. Jag gillar greppet och det är intressant att se alla klassiska hjältar och skurkar zombifierade. Handlingen är inte så mycket att hurra över men det är utan tvekan underhållande. Man får ungefär vad man förväntar sig. Hjärndöd zombieaction. Med superhjältar.