Dödfödd

Jag blev kär i Pål Eggerts lortiga baksidor av Göteborg redan i föregångaren Borde vara död. Uppföljaren Dödfödd är mer av det mesta. Fler magiska väsen från den svenska folktron, nya mystiska sällskap och ett par fascinerande sexscener som grädde på moset. Allt stöpt i samma becksvarta fond som senast. För det här är verkligen ingen munter historia.

Utgångspunkten för berättelsen är återigen boendet Lundbygården, hemmet för samhällets mest missanpassade. Sebastian knegar på som socialarbetare på boendet och gravrået Isa försöker hantera sin hunger efter själar. I händelsernas centrum återfinns också Viktor som precis släppts fri från fängelset, med siktet inställt på att bli värvad av ett kriminellt magiutövande mc-gäng med oortodoxa invigningsritualer.

I Eggerts universum är det inte alltid helt lätt att hålla isär hjältar och skurkar. Det finns inget svart och vitt, gott och ont. Och det är verkligen det jag gillar. Dödfödd är en oförutsägbar historia, uppbyggd på ett sätt som gör den annorlunda och intressant. Inget är tillrättalagt för att läsaren ska få en belönande utdelning. Det finns ingen enkel summering där monstren besegras och de goda vinner. Här är alla förlorare på ett eller annat sätt.

Pål Eggert fortsätter att övertyga när han gräver sig djupare in i sin mörka urban fantasy-värld. Språket är medryckande och händelserna är skickligt visuellt beskrivna. Jag kan med enkelhet leva mig in i berättelsen, känna karaktärernas lidande, underkastelse och desperation. Det är ingen behaglig känsla, och det är såklart det som är meningen.

Titel: Dödfödd
Författare: Pål Eggert
Genre: Skräck, urban fantasy
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Novelltriss från Swedish Zombie

dödsmusikFörlagstext: Sebastian och Lan turnerar i den kinesiska staden Chengdu med en föreställning om svartmetall och självmord. Men under nätterna hör Sebastian en musik som ingen annan än han verkar höra. Vem är det som spelar på tiggarfiolen? Och vad har det med klottret på väggarna att göra?


Omdöme: Det här är en spin-off på Pål Eggerts tidigare romaner De döda fruktar födelsen och Borde vara död. Ett sidospår som förmodligen ger mest om man som jag stött på karaktären tidigare. Jag gillar Påls ambition med att vidareutveckla sin urban fantasy-värld och låta historierna om Sebastian överskrida olika format. Senast med De bortvalda och nu med denna novell. Nu väntar jag spänt på Eggerts nästa roman Dödfödd.


göralevandeFörlagstext: Han klippte banden med alla omkring sig och isolerade sig i det stora huset. Allt för att ägna sig åt att förberedda mottagandet av sin döda fru. Fem kartonger med sprutor. Bara tanken på att sticka nålar i någons kropp gjorde honom yr. Men allt han kunde tänka på var att få henne tillbaka igen.


Omdöme: Göra levande är på många sätt en modern variant på Frankensteins monster, men också något som skulle platsa i ett avsnitt av Tales from the Crypt. En rak, enkel och lagom mysryslig berättelse. Jag gillade skarpt!


dettalevandeofferFörlagstext: Emilias pappa är inspärrad på mentalsjukhus. Hennes mamma är på gränsen till nervsammanbrott. I ett försök att fixa allting och ta kontroll över sitt liv fördjupar hon sig i gamla texter om häxkraft och mörk magi.

Hennes granne Mattias har det inte heller så lätt. Hans liv har förändrats på sätt han aldrig kunde föreställa sig. Han har skiljts från sin fru och dotter, går inte ut med kompisarna efter jobbet längre och lever ett tillbakadraget liv.


Omdöme: Jag brukar vara förtjust i Markus Skölds noveller och Detta levande offer är inget undantag. Sköld skriver alltid med ett starkt driv i sina korta berättelser. Denna bjuder dessutom på en härlig liten knorr på slutet. Läsvärd!


Alla novellerna och annan smaskig skräcklitteratur finner du på Swedish Zombies hemsida.

Borde vara död

borde_vara_dod_LUDet var Eskapix-novellen Brinnande betong som introducerade mig för Pål Eggert. En spännande och välskriven liten sak jag uppskattade mycket. Min andra kontakt med Pål skedde över Facebook. Jag hade fått upp ögonen för författarens andra roman, De döda fruktar födelsen, det lät verkligen som en bok i min smak. Dessvärre verkade den helt omöjlig att få tag på. Men efter att ha kontaktat Pål himself via Facebooks chatfunktion så landade det ett exemplar i brevlådan några dagar senare. Hygglig kille, och trevlig dessutom. I samband med att jag läste antologin Mörkerseende, där Påls finfina novell Gå till döden som till en älskare ingår, blev jag återigen uppmärksammad på hur talangfull och skicklig denne författare är. I samma veva insåg jag att hans tredje roman, Borde vara död, redan stod i min bokhylla. Varför jag inte tagit mig an den tidigare är och förblir ett mysterium. Hur som helst, nu är den utläst och ja, det här är som förväntat en riktig fullträff.

I Borde vara död har Göteborg förvandlats till en ovanligt smutsig men också magisk plats. Vi får följa samhällets absoluta bottenskick på intimaste vis. Jag har skrivet om den makabra bajssekvensen tidigare men här finns också många osedvanligt råa och äckliga händelser gestaltade. Berättelsen kretsar kring Isa och Sebastian. Två mystiska personligheter. Sebastian jobbar på det hem där boken utspelar sig till störst del. Ett hem för missbrukare, hemlösa och människor som inte platsar i det vanliga samhället. Men dagen då den svansförsedda (en kroppsmodifikation sägs det) Isa flyttar in börjar oförklarliga dödsfall avlösa varann. Sebastian bestämmer sig för att ta reda på vad det är som håller på att hända med hans arbetsplats. Är Isa egentligen den person hon utger sig för att vara? Är ens Sebastian den person han utgör sig för att vara?

Jag går verkligen igång på den här typen av skräck. Det är förvisso inte en renodlad skräckis, utan här samsas inslag av fantasy, äventyrlig action och socialrealism (som det så fint uttryckt står på omslagets baksida), men det är språket som verkligen tilltalar mig. Det väjer inte undan eller skäms för sig. Här får vi det hemska upptryckt i ansiktet. Det är brutalt, närgånget och skitigt. Här finns inga hjältar i ordets rätta bemärkelse eller tillrättalagt dravel, bara kall hård verklighet. Likaså fantasifull overklighet. Jag tycker det finns något unikt över hur Eggert skriver. Boken säger något om det samhälle vi lever i samtidigt som han på ett överraskande övertygande sätt implementerar fantastiska skeenden. Pål Eggert är utan tvekan en fantastikförfattare av rang och jag ser fram emot att få läsa mer av honom i framtiden.

Borde vara död kan du köpa lite varstans och gavs ut av Styxx Fantasy 2013. Påls blogg hittar du här.

Liten på jorden, Hungrig skugga och bajs

Det finns många saker som passar bra tillsammans. Men finns det något bättre än en novellfullsmockad surfplatta på muggen när det ska bajsas? Troligen. Hur som helst. Jag har slagit två flugor i en smäll under de senaste toabesöken. Så här lyder domen (och ja, själva bajsandet gick bra).

LPJn_omslag1-150x200I ”Liten på jorden” av Magnus Jahnsson har docent Ka gjort en fantastisk upptäckt och ska till att hålla ett föredrag för professor Lam. Professorn som Ka med många andra ser upp till. Ska docenten lyckas imponera eller inte?

Det märks att Jahnsson verkar i en liknande bransch (han jobbar med och föreläser om läkemedel). Jag finner inte samma fascination för berättelsen som, vad jag förmodar, författaren själv gör. Men den är ändå välskriven och intelligent. Lite trist bara.

Mer om novellen och Magnus Jahnsson hos Hoi Förlag.

Hungrig-Skugga-600Love Kölle har jag både intervjuat och bloggat om tidigare med anledning av hans debutroman – ”Galtmannen”. I ”Hungrig skugga” träffar vi den trasiga Frank fylld med sorg och en underlig psykolog med ett udda begär.

Det är en ondskefull liten berättelse. Mer sadistisk än den är läskig. Kölle fortsätter på Galtmannen-vis att plåga och misshandla sina karaktärer. Både psykiskt och fysiskt. Jag gillar varelsen som introduceras i berättelsen. Bra och snyggt skrivet är det också.

Mer om novellen och Love Kölle hos Epok Förlag.

På tal om bajs. Läser just nu ”Borde vara död” av Pål Eggert och spana in det här:

bajstext

Maken till detaljerad bajssekvens i en bok har jag mig veterligen aldrig stött på tidigare. Den är dessutom inte slut där. Återkommer till denna inom en snar framtid i ett fullfjädrat blogginlägg.

Nä, nu trycker det på lite grann tror jag minsann. Dags att fatta surfplattan och besöka dasset. Tjingeling!

Läget

bojack-image

Böcker
Just nu: Parasitus – Christian Johansson
Har ”mörkerpeppat” på denna redan. Ett blogginlägg dyker upp inom kort.
Snart 1: Borde vara död – Pål Eggert
Skitig folktroskräck i Göteborg. Har längtat efter att läsa en hel roman av Pål länge. Hans noveller är guld.
Snart 2: Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
En av mina absoluta favoritförfattare är tillbaka med…eh… husvagnsskräck? Måste vara bra.

TV
Just nu 1: Bojack Horseman
Netflix första egna animerade serie för vuxna. Långsammare än det mesta i genren men med intressant karaktärsutveckling.
Just nu 2: Dominion
Dystopisk sci-fi med änglar. Ostigt men underhållande. Spännande koncept.
Snart: Hemlock Grove (säsong 2)
Härligt mystisk första säsong. Ojämnt tempo dock. Håller tummarna för att den skumma stämningen är intakt i säsong två.

Spel
Just nu: Rouge Legacy
Pixlig rougelike (duh!). Lika frustrerande svårt som beroendeframkallande.
Snart: The Walking Dead S02E02
Nu är alla episoder ute och dags att sätta tänderna i denna säsong på riktigt. Första delen lovade gott.

Mörkerseende

morkerseendeSnacka om att det regnar antologier just nu. I ”Mörkerseende” har Epok Förlag valt temat ”Haunted House” som ledstjärna. Nu tycker jag visserligen några av författarna frångår det tilltänkta temat en smula men de flesta novellerna berör spökhus på något sätt. Annars spretar det åt lite olika håll. Både kvalitéts- och innehållsmässigt. På det stora hela är det en stark samling med många minnesvärda berättelser.

Pål Eggerts ”Gå till döden som till en älskare” är en av höjdarna och jag blev förvånad över vändningen historien tar en bit in. ”Jag låter mig röras” av Patrik Centerwall ger ett annorlunda perspektiv på traditionella spökhistorier, Stewe Sundins ”Köldfödd” är en läskig liten sak och ”Neumans melankoli” av Finn Cederberg är härligt vrickad. Titelnovellen ”Mörkerseende” av Susanne Samuelsson tål att nämnas också, olustig och snyggt berättad, likaså ”Tjuvkika” av Markus Sköld. Det mesta är riktigt bra och hemsökta hus-temat är en personlig favorit-genre.

”Mörkerseende” släpps den 25 augusti, nu på måndag, och jag har läst en förhandsversion. Är du ett fan av skräck och spökhistorier så är denna antologi ett självklart inköp. Jag hoppas Epok Förlag har fler samlingar på gång med nya intressanta teman. Konceptet med just teman och tolkningar av en genre är något jag verkligen uppskattar. Speciellt när det resulterar i något så här kompetent och läsvärt.

Mer om ”Mörkerseende” och Epok Förlag hittar du här.

Sommarbestyr

Knights-of-Sidonia

På måndag går jag på semester och som många andra är jag varje år noga med att planera in min populärkulturkonsumtion in i minsta detalj. Så här ser min uppställning ut i år.

Läsning:
Efter stormen
Tre kortromaner i en samlingsvolym från Mix förlag om vad som händer när ett kärnkraftverk i Sverige skapar förödelse.
Broder själ, syster flamma
Två syskon kämpar mot misär och fattigdom i detta fantasy-verk.
Borde vara död
Skräckroman om hemlösa och underliga väsen.
Locke & Key Vol. 6
Sista delen i Joe Hills mästerliga serieroman om en mystisk herrgård och ett gäng magiska nycklar.

Spela:
Broken Age
Första akten av Double Fines Kickstarter-projekt i peka-och-klicka-stil.
The Wolf Among Us
Har spelat igenom första episoden av fem av denna deckargåta om sagoväsen. Resterande ska avverkas i sommar.

Titta:
Guardians of the Galaxy
Enda inplanerade biobesöket i sommar får bli en film om en skjutglad tvättbjörn, ett pratande träd (nåja) och minst två gröna utomjordingar, bland annat. Förväntar mig skön popcorn-underhållning.
Hemlock Grove (andra säsongen)
Gillade första säsongen trots ojämnheten, hoppas på en stabilare andra säsong.
Knights of Sidonia
Har tjuvkikat på de första avsnitten redan, lovar gott. Mecharobotar, tentakelmonster och rymdstationer.

Jag känner att jag, som varje år, förmodligen tagit mig vatten över huvudet och lär inte hinna avverka hälften, men vad gör väl det? Ambitioner måste man ändå få ha!