Det här har jag väntat på länge. I hårresande åtta långa år har norska spelstudion D-pad Studio kämpat och gnetat med att få Owlboy klart. Jag publicerade faktiskt min första text om spelet just för åtta år sedan och har dessutom tidigare också skrivit en liten förhandstitt åt Skillpoint i samband med att en demoversion släpptes redan 2011. Men nu har det äntligen sett dagens ljus på riktigt.

Och det märks att det lagts ner mycket hjärta och omsorg i det här dundersnygga 2D-äventyret. Under den vackra pixliga ytan ryms dessutom ett fantastiskt hantverk. Det är sådär Nintendo-finurligt med smarta bossbataljer, lagom kluriga pussel och en spelmekanik som verkligen känns genomtänkt. Spelets soundtrack är dessutom pampigt som attan!

Owlboy är en fröjd att spela för en gammal retrofil som undertecknad. Det är en läcker homage till 90-talets allra bästa spel men andas också nytänkande och innehåller ett knippe riktigt fräscha idéer.

Nu har jag inte tagit mig igenom hela spelet än men om känslan håller i sig är det här för mig, tillsammans med Hyper Light Drifter, årets mest underhållande spelupplevelse.