”Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig”

En av årets starkaste läsupplevelser för egen del är skräckromanen Dränkt skriven av debutanten Frida Andersson Johansson (min recension av boken kan du läsa här). Jag passade på att ställa några frågor till författaren om läskiga barnböcker, Näcken och uppfriskande feminism.

FridaSvartvitDet har hunnit gå en tid sedan du släppte din debutroman Dränkt. Blev det som du tänkt dig?
Det blev bättre än jag tänkt mig! Jag hade aldrig kunnat drömma om att Dränkt skulle få så fin kritik, eller så mycket uppmärksamhet. Bara att få se den i hyllorna hos de stora bokhandlarna … En liten bok, skriven av en okänd debutant. Väldigt roligt. Särskilt som jag hade ett annat förlag från början (som lade ner hela sin verksamhet från en dag till en annan och lämnade mig och flera andra snopet hängande i luften med våra böcker), som inte alls hade samma ambitioner som mitt nuvarande förlag Stimpla.

Har du lärt dig några nyttiga läxor inför nästa bokrelease?
Den hårda vägen har jag lärt mig att ett förlagavtal inte nödvändigtvis betyder att din bok kommer att bli utgiven. Det kan hända mycket på vägen, och man ska vara väldigt noga med vad man skriver på. Den mjuka vägen har jag lärt mig att det kommer väldigt mycket roligt med att ha gett ut en bok. Som förfrågningar om mässor, workshops och annat spännande.

Nästa gång kommer jag att vara mer beredd på tiden det tar att ”ha” en bok. Det var inte helt lätt att hitta skrivtid förut, men nu är det svårare än någonsin. Och så har jag insett att målen hela tiden flyttas fram. Från att bli antagen till att få ge ut en bok, till bättre exponering i bokhandeln, kanske en topplista, passera ett visst antal sålda böcker, få ge ut en bok till … Det gäller att klappa sig på axeln för det man faktiskt lyckats med, innan man jagar vidare. Tjoho för mig, jag har baske mig både skrivit och gett ut en bok!

När jag skrev om din roman på min blogg hävdade jag att det just nu svämmar över av svenska sagoväsen i vår popkultur och litteratur, och var därför aningen skeptiskt inställd till Dränkt. Men jag ändrade snabbt åsikt efter att tagit del av din historia. När du skapade mytologin och varelserna för din bok hur gick du tillväga?
Det växte fram, ur en blandning av sådant jag redan hade i huvudet och nya saker jag läste, tog reda på och fantiserade ihop. Den klassiska bilden av Näcken som en yngling som spelar fiol i en fors var den första jag hade, men jag ville placera den i modern tid och smälta ihop den med andra bilder, och den förmodat ursprungliga betydelsen av ordet näck som jag snubblade över. Sen lånade jag en utseendedetalj från Bulgakovs Mästaren och Margarita, bara för att det är en bok jag gillar.

Och jag ville förklara de fantastiska inslagen med evolution, snarare än religion. Läste på om istid, landhöjning och så vidare. Av en slump såg jag en villa med tillhörande däckfirma till salu på Hemnet och började fantisera kring den. Och så där höll det på. Så småningom blev det inte Näcken som fick huvudrollen, utan Unn. Och slutet kom som en överraskning för både mig och henne, kan man säga. Det var ganska sent jag kom underfund med Näckens verkliga motiv.

dränkt_stimplaJag snappade upp vissa drag av uppfriskande feministisk propaganda, detta tillsammans med vardagsstressen som numera präglar våra liv. Två saker som speglar dagens samhälle och oss som personer. Hur mycket av Frida ser vi i Dränkts huvudperson Unn?
Det gläder mig. Både att du snappade upp det och att du fann det uppfriskande. Jag önskar att jag motionerade (och gick på krogen) så mycket som Unn. Men även om vi råkar bo i Segeltorp båda två så lever vi – tack och lov får man säga med tanke på vad Unn har varit med om och råkar ut för – helt olika liv. Det vi har gemensamt är att vi är lika irriterade på bristen på bussinformation i Fruängen, lika förtjusta i Blair Witch Project och vi kollar båda Facebook innan vi går upp på morgonen.

Jag sympatiserar med många av Unns åsikter, även om hon går ingång mycket hetsigare än jag och är mer uttalad och målinriktad. Och när jag var i Unns ålder jobbade jag också larvigt sent många kvällar, något som även många av mina tjejkompisar gjorde på sina respektive jobb, duktiga som vi var. Både jag och Unn är dessutom rätt bra på att fantisera ihop saker som kan tänkas dölja sig i mörkret …

Finns det en förhoppning om att återbesöka den svenska folktron i framtiden eller är du klar med det nu?
Gärna återbesök! Jag tycker det är roligt att vampyrer och zombies får konkurrens, och skönlitteratur kan vara ett sätt att bevara gamla sägner som annars glöms bort. Men ska jag skriva mer i den kategorin ska det vara för att rätt historia dyker upp. Jag vill inte krysta fram nåt och slänga in några tomtar bara för att det förväntas att det är så Dränkt ska följas upp. Då skriver jag hellre nåt annat.

Du skriver just nu på en bok för barn. Hur går det att byta skrivprojekt från läbbig skräckroman till (vad jag antar) inte fullt så läbbig barnbok?
Ha ha, den blir nog ganska läskig den med. Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig. Och Drömfångaren som den handlar om är inte att leka med. Men ”total body count” blir definitivt lägre, och det blir mer humoristiskt (även om jag personligen tycker att det är en hel del humor i Dränkt också.) Det svåraste är att lägga sig på en bra nivå, så att det varken blir för avancerat eller för barnsligt. Jag har till exempel en känsla av att en barnbok ska vara något mindre gestaltad, och lite mer uttalad, för att inte bli för svårtillgänglig. Tanken är att den ska passa för barn mellan nio och tolv, men det är inte säkert att det blir så i slutändan.

Vad händer Efter barnboken? Har du fler romaner som ruvar i byrålådan eller skriver du på ett nytt manus i detta nu?
Jag har påbörjat och skrotat två vuxenmanus och halvt om halvt börjat skriva om ett gammalt manus från byrålådan utan att det tagit riktig fart. Men så, bara här om veckan, var jag på museum med barnen och såg någonting spännande. Det är för tidigt att säga, men jag har en bra känsla och det finns en chans att det är idén jag har gått och väntat på. Även den har viss anknytning till vatten. Jag blir faktiskt uppspelt bara av att nämna den här. Det måste väl vara ett bra tecken? Lagom till bokmässan i september kommer antologin I skuldens skugga ut på Litet förlag, till förmån för stiftelsen Min stora dag. Mitt bidrag utgår från en känd saga men vrider på skuldbegreppet. Vi är ett helt gäng som är med, och bland dragarnamnen finns stjärnor som Viveca Sten, Linda Olsson, Arne Dahl och Lars Wilderäng. Det är nästan så man blir mallig.

Fridas blogg Manuskt kan du läsa här.
Dränkt är utgiven av Stimpla Publishing.

Dränkt

dränkt-649x1024Jag har under en tid följt författaren Fridas Andersson Johanssons blogg där arbetet med att ge ut ”Dränkt” har dokumenterats och det har utvecklat sig till en minst sagt omtumlande resa. Bara några månader innan det spikade boksläppet, lades det tilltänkta förlaget Epok ner, för att sedan vid ett senare skede återuppstå som ett imprint under Undrentides flagga. Men alla, i det läget, kommande boksläpp ställdes ändå in. Lyckligtvis hittade Frida snabbt ett nytt förlag i form av Stimpla Publishing som plockade upp stafettpinnen och nu slutligen efter många turer har ”Dränkt” hittat ut i handeln. Och det var sannerligen tur att boken, trots en skakig resa, äntligen fick se dagens ljus, för Fridas debut är nämligen en oerhört lyckad sådan.

I ”Dränkt” är det fullt fokus på Unn. En ung karriärsinriktad kvinna som nästan kan ta på det där jobbuppdraget som hon längtar efter. Enda hotet är den driftiga medarbetaren Rickard. Men det är mer än prestationen och konkurrensen som står i vägen för Unns drömmar. Mystiska händelser avlöser varann i Stockholmsförorten Segeltorp. En underlig granne tar större plats i hennes liv och hon tampas dessutom med fruktansvärda mardrömmar och läskiga syner. Samtidigt rapporteras det om märkliga drunkningsolyckor runt om Stockholm. Drunkningsolyckor som inte skett i vatten utan på land.

Det var med en aning skepticism jag tog mig an ”Dränkt”. De svenska författarna verkar ha fått dille på det där med nordisk folktro och var och varannan bok blandar in klassiska sagoväsen i berättelsen nu för tiden. Det var åtminstone vad jag som hobbykritiker försökte intala mig själv. Men vem försöker jag lura? Jag går igång på det här och älskar trenden. Det är bara att acceptera att fenomenet är här för att stanna. Tv-serien ”Jordskott” lockar miljonpublik just nu och bara under de senaste åren har filmer som ”Vittra”, ”Thale” och ”Trolljägaren” gått upp på biograferna. Börjar man leta i litteraturen finns det hur mycket som helst, och jag föredrar ett gruvrå eller ett par mordiska troll framför trötta zombier och vampyrer alla dagar i veckan. Jag tänker inte avslöja vad det är för klassiska karaktärer man stöter på i ”Dränkt” men jag tror inte avslöjandet kommer som en större överraskning en bit in i boken.

Frida Andersson Johansson har författat en formidabel roman. Det är en avskalad och intim berättelse. Huvudpersonen Unn tar stor plats och jag lär känna henne på djupet. Bikaraktärerna är få och fyller sin funktion väl. De finns där för att berätta Unns historia, för att lyfta fram henne ännu mer i rampljuset. Jag gillar att det är ett så stort fokus på en person, det blir engagerande och enkelt att ta till sig det som händer. Det riktas dessutom en subtil känga till den patriarkala struktur som präglar vårt samhälle mer än en gång i berättelsen. Unn är en självständig och stark kvinna, något som ofta påpekas, men hon visar det inte bara i tanken utan även genom sina handlingar. Det är konstigt att jag tycker det är uppfriskande, kanske läser jag fel sorts böcker, men jag gillar verkligen Unn som huvudperson av just den anledningen.

Sammanfattningsvis: ”Dränkt” är en fängslande bok, svår att lägga ifrån sig, med stänk av nordisk folktro som grädde på moset. Stundtals är den riktigt ruggig och författaren har implementerat de övernaturliga inslagen på ett träffsäkert sätt. Det känns aldrig larvigt eller konstigt. Jag trodde jag var trött på dessa berättelser om oknytt men ”Dränkt” har snarare gjort mig sugen på mer. Jag kommer definitivt hålla ett öga på Frida Andersson Johansson även i fortsättningen, det bör du också göra.

Köp ”Dränkt” på Bokus, Adlibris eller andra ställen.

Läget #4

dranktBöcker just nu: Dränkt av Frida Andersson Johansson
Läst två tredjedelar av Fridas debutroman nu. Boken släpps på fredag och förhoppningsvis (om jag hunnit klart det vill säga) dyker det upp en längre text om boken här i bloggen då.

TV just nu: Stargate Universe
Jag har fingrat på köp-knappen vad gäller dvd-boxen för denna ett flertal gånger. När Netflix slängde upp seriens två säsonger på tjänsten nyligen slapp jag fundera längre. Tackar för det! Jag avskyr de tidigare Stargate-serierna men den här tilltalar mig med sitt fokus på karaktärer, en större ramberättelse och ett maffigt rymdskepp!

Övrig tv jag följer just nu: Jordskott, Black Sails (säsong 2), Arrow (säsong 3), The Flash, Girls (säsong 4), Togetherness, Better Call Saul, Marvel’s Agents of S.H.I.E.L.D. (säsong 2)

Rapport februari 2015

firefly-serenity-crew

Film:
Frankenweenie
Big Hero 6

TV:
Brooklyn Nine-Nine Säsong 1
Firefly
Agent Carter

Böcker:
Odd och frostjättarna – Neil Gaiman
Huset vid avgrunden – William Hope Hodgson
Gränsland – Johan Ring
Stjärnklart – Lars Wilderäng

Noveller:
Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet – Mohamed Omar
??? – Frida Andersson Johansson

Kommentar:
I vanlig ordning så kommer lite omdömen av sånt jag inte hunnit blogga om i denna månadssammanfattning.
Film: Frankenweenie var överskattad och menlös, somnade två gånger under filmens gång. Big Hero 6 må vara förutsägbar men jag tyckte den var underhållande och min 8-åring älskade den. Roboten Baymax är den skönaste Pixar-figuren jag sett på mycket länge.
TV: Såg om Firefly, fortfarande en apbra sci-fi-serie. Ska se om Serenity i veckan. Agent Carter började starkt men gick ner sig lite i slutet. Härligt med en stark kvinnlig hjältekaraktär i en Marvel-produktion. Hoppas på en andra säsong. Brooklyn Nine-Nine är avkopplande trams-tv. Perfekt när man är på det humöret.
Bok: Har introducerat Neil Gaiman för min 8-åring. Odd och frostjättarna handlar om gudarna från den nordiska mytologin och den finurliga pojken Odd. En charmig liten sak och en bra introduktion.

Statistik 2015:
Film: 9
Kortfilm: 0
TV: 4
Böcker: 7
Noveller: 3
Serieromaner: 0
Spel: 1

Tidigare rapporter 2015:
Januari

Pepptoppen i mars

Chappie-Banner

Agent’s of S.H.I.E.L.D.
Efter ett långt uppehåll, där vi under tiden har haft möjlighet att avnjuta finfina Agent Carter, är det äntligen dags för S.H.I.E.L.D.-agenterna att återvända. Den andra säsongen har börjat starkt och jag håller tummarna för att det fortsätter i samma stil. Jag är fantastiskt nyfiken på vad som ska hända med Coulson, Skye och resten av gänget efter den feta cliffhangern innan säsongsuppehållet.
När: 3 mars
Var: ABC

Chappie
Neil Blomkamp är tillbaka med ännu en sci-fi-rulle. Jag älskade District 9 och gillade Elysium. Chappie känns på förhand som en gritty version av Short Circuit (eller Nummer 5 lever som den döptes till här). Den och framför allt uppföljaren var en av mina favoritfilmer som barn. Ja, jag vet. De lär inte hålla måttet idag men mina nostalgiska minnen till dessa filmer är fortfarande starka. Jag har stora förhoppningar på denna. Glutta på senaste trailern här.
När: 6 mars
Var: Bio

Dränkt av Frida Andersson Johansson
Jag har redan tjuvstartat min läsning av Frida Andersson Johanssons lovande debutroman och jag gillar det än så länge. Spännande och lite läbbigt på sina ställen. Redan. Hakar på trenden med nordisk folktro. Recension här på bloggen om ett par veckor.
När: 13 mars
Var: Bokus, Adlibris och andra bokhandlare

Vad är du pepp på i mars?

Novellhösten på Epok (del 1)

Epoknoveller1

Novellhösten hos Epok Förlag är här och den innehåller massa göttig skräck och science fiction. Kul också att kvinnorna får visa framfötterna. Av åtta noveller är sju skrivna av kvinnor. Bra där Epok! Jag har läst fyra av dessa. Här följer lite snabba omdömen.

Tassar barfota av Frida Andersson Johansson är en kort liten munsbit som slutar aningen abrupt. Jag hinner varken bli rädd eller lära känna karaktären i berättelsen. Helt okej novell men ingen läsupplevelse jag lär bära med mig länge.

Sockerkaka (bra titel!) av samma författare är desto bättre. Här lyckas Andersson Johansson bygga upp en obehaglig stämning och ta tillvara på formatet på ett bättre sätt. Det är subtilt berättad skräck som får mig som läsare att låta fantasin skena iväg. Spindlar och sockerkaka är en kul skräckkombo. Det är också en novell som gör mig väldigt nyfiken på Fridas kommande roman, Dränkt. Denna släpps våren 2015.

I Belätet av Elisabeth Östnäs slungas vi tillbaka i tiden, till en mor och hennes dotter (eller är det pojke?) som lever under extremt fattiga förhållanden. Modern gör allt för att hon och dottern/sonen ska överleva. Kanske lite för mycket. Den är tragisk och gripande. Orättvis och hemsk. Men framför allt väldigt välskriven och läsvärd.

Sällskapet av Anna Hansson är en ruggig historia om en ung tjej som bär med sig ett gäng hemska varelser vart hon än går. Riktigt bra historia som också avrundas på ett väldigt snyggt sätt. En skickligt sammansatt novell helt enkelt.

De återstående fyra kommer jag ta mig an i ett kommande inlägg. Alla åtta noveller släpps idag, måndagen den 22 september. Mer om dessa och om Epok Förlag här.