Trojanerna

trojanerna_coverJordens undergång. Det låter så ödesmättat, så definitivt. I fiktionens värld är det ett fascinerande tankeexperiment. Hur kommer världen rasa samman? En epidemi? Ett nytt världskrig? En utomjordisk invasion? En zombieapokalyps?

I Trojanerna är hotet till en början odefinierbart, allt mänskligheten vet är att folk dör, men inte hur. Det börjar på en högstadieskola i Malmö när 300 elever och lärare oförklarligt hittas döda. Regeringen är sparsam med informationen till allmänheten men snart inträffar fler liknande katastrofer, inte bara i Sverige, utan också i övriga världen.

Berättelsen växlar mellan tre kvinnor och deras olika upplevelser av det hemska som inträffar. Prästen Liv, telefonisten Karolin som jobbar på SOS Alarm och kommunikatören Sofia som håller koll på sociala medier åt Malmö stads kommun. Alla blir de inblandade och påverkade av det som händer på olika sätt.

Trojanerna är en skoningslös apokalyptisk thriller som inte liknar någonting jag läst tidigare. Det är svårt att gå in på specifika detaljer utan att avslöja för mycket av handlingen men det är en ovanligt intim skildring av världens förfall. Lovén zoomar sällan ut från de tre kvinnornas egna perspektiv vilket får boken att kännas klaustrofobisk och nervpirrande, men när det väl händer är det främst människors paranoia som beskrivs. Mänskligheten ses som hjälplös och handfallen när den obestämbara fienden kan slå till när som helst, vart som helst.

Lova Lovéns romandebut är en mörk och obarmhärtig undergångsroman som griper tag utan att någonsin släppa taget förrän den sista sidan är färdigläst. Ingen av bokens karaktärer går säker och berättelsen känns oförutsägbar och annorlunda. Jag är glad att små förlag som Swedish Zombie fortsätter att förse oss skräckälskare med lite udda verk som vågar att ta ut svängarna. Trojanerna är en frisk fläkt som överraskar med en intressant och spännande apokalypsskildring.

Titel: Trojanerna
Författare: Lova Lovén
Genre: Apokalyptisk thriller
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Head Lopper

headlopper

Head Lopper är lite som om någon placerat Conan barbaren i världen från Äventyrsdags. Först och främst är det här en klassisk fantasy-berättelse med magiska skogar, mystiska väsen och en skäggig, tystlåten monsterjägare i huvudrollen. Andrew MacLean som både författat och ritat har en tecknarstil som påminner om den i just Äventyrsdags, men det finns också liknelser med Mike Mignola, som tecknar Hellboy.

Det är färgglatt och ”cartoony”, i brist på ett bättre svenskt ord, men samtidigt detaljrikt. Jag är väldigt förtjust i hur det ser ut och jag tycker det är just i det yttre de stora kvalitéerna finns. Monstren som Head Lopper, eller Norgal som han egentligen heter, stöter på är fantasifulla skapelser som ser unika och annorlunda ut. Men den kanske största höjdaren visuellt är striderna som vänder och vrider på sidorna och seriepanelerna. McLean är verkligen uppfinningsrik när det kommer till att teckna just dessa.

Ett exempel på hur en strid kan illustreras i Head Lopper.
Ett exempel på hur en strid kan illustreras i Head Lopper.

I övrigt är det som sagt en traditionell fantasy-berättelse med onda skurkar, en högmodig kung och en jävla massa monster som måste slaktas. I centrum finner vi den oövervinneliga krigaren och enstöringen kallad Head Lopper men också den tjattrande häxan Agatha, eller åtminstone vad som är kvar av henne, huvudet.

Handlingen är ganska förutsägbar men det är inte skälet till att man läser vidare. För mig är det de storslagna monsterbataljerna och det trivsamma upplägget. Head Lopper är godis för ögat utan något större djup men likväl förbaskat underhållande och avkopplande.

Titel: Head Lopper
Författare: Andrew McLean
Genre: Monsterslaktarfantasy
Utgiven av: Image
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Comixology, Bokus och Adlibris

Bestmannen

bestmannen-fram_250Wow. Det här var efterlängtat. En typ av bok som jag efterlyst länge. Splattrigt underhållningsvåld, fylld med tentakler. Som skräddarsydd för mig och den här bloggen.

Ett bröllop äger rum på en ö. Samtidigt som brudparet ska vigas förvandlas tillställningens bestman till ett ohyggligt tentakelmonster.

Det är pang på rödbetan från första sidan. Blodet skvätter och bröllopets gäster lemlästas av den monstruösa varelsen en efter en. Widegren sparar inte på krutet. Det här är ingen krypande skräck som beskrivs. Inget lämnas åt fantasin. Den styggelse som är det förvandlade monstret beskrivs i minsta detalj, likaså dess fruktansvärda handlingar.

Det här är den andra delen i förlaget Oddbooks bokserie Ond bråd död som är en medveten hyllning till den gamla Kalla kårar-serien både sett till omslag och innehåll. Förlaget verkar numera nedlagt och det är beklagligt. Böcker av den här sorten förtjänar ett forum i Sverige.

Bestmannen är nämligen kiosklitteratur av bästa sort. Jag vet att epitetet ”kiosklitteratur” ofta sammankopplas med någonting negativt. Ytligt snask utan substans eller djup, är vanliga fördomar om den här sortens böcker. I fallet med Bestmannen bjuds det åtminstone på rikliga mängder med hjärnsubstans. Jag tycker det räcker gott så.

Samtidigt är boken bra skriven och håller ett vansinnigt högt tempo från början till slut. Karaktärerna och handlingen kanske inte lämnar några större avtryck men mängden blod och vidrigheter gör det definitivt. Bestmannen lyckas precis med det boken avser att göra – att underhålla och att äckla. På de här punkterna är det här ett litet obskyrt mästerverk för en tentakelfantast som undertecknad.

Jag har en känsla av att Markus Widegrens Bestmannen kommer stanna kvar i mitt medvetande länge. Den må vara så långt ifrån ”god smak” som man överhuvudtaget kan komma, och det bör man såklart ge blanka fan i.

Titel: Bestmannen
Författare: Markus Widegren
Genre: Splattrig tentakelskräck
Utgiven av: Oddbooks
Utgivningsår: 2011
Inköpsställen: ??? (jag köpte mitt ex av författaren själv)

King’s Hope

KingsHope-FramsidaFör ett litet tag sedan intervjuade jag Hans Olsson. Han nämnde att en stor inspirationskälla till boken King’s Hope var tv-programmet Pokermiljonen. Precis som författaren var jag under den stora Texas Hold’em-boomen, för ungefär drygt ett decennium sedan, också rejält frälst vid spelet under en period.

Jag köpte pokermarker och pokerböcker för att bemästra spelet bättre. Till och med ett sånt där pokerbord med grön filtduk och tillhörande dryckeshållare införskaffades. Förutom frekventa spelkvällar med kompisar och bekanta åkte jag iväg och medverkade i en del mindre turneringar runt om i landet. Självklart följde jag Pokermiljonen och andra liknande tv-program med stort intresse. Jag är med andra ord verkligen målgruppen för den här boken.

För jag tror ändå att det är fördelaktigt att ha bekantat sig med spelet tidigare, åtminstone till viss del. Att ha suttit där mitt i hetluften när du riskerar att förlora allt eller fördubbla din markerhög, ger en större förståelse för det som beskrivs, det är jag övertygad om. Samtidigt så är det inget större hinder om kunskapen om regler, mörkar och trissar är begränsad. Olsson är pedagogisk och förklarar hur det hela går till, men höjer ribban med mer avancerat pokerspråk när sidantalet ökar.

Boken är upplagd som en Texas Hold’em-turnering och beskrivs som en sådan. Men under pauserna som äger rum mellan spelsessionerna varvas det hela med lite het sex, action och konversationer med andra deltagare. Men mest fokus är det som sagt på de känsloladdade pokerbataljerna. Huvudpersonen heter Peter och är bokens självklara protagonist. Han är där för att skriva in sig i King’s Hopes speciella bok, där endast hundra av de tio tusen deltagarna, föräras en plats varje år. Han vill bli odödlig, ihågkommen för evigt.

Olsson har verkligen gått ”all in” med att skriva en bok om pokerspelets dramatik. Han lyckas anamma samma spänning jag kände när jag själv spelade. Men här är insatserna högre än någonsin. Den som åker ur turneringen får betala med sitt liv. När markerna tar slut avrättas deltagaren kallblodigt på en scen med ett välriktat pistolskott mitt i pannan framför de andra kvarvarande spelarna. Utöver Pokermiljonen berättade Olsson att han även inspirerats av filmen Battle Royale och Stephen Kings roman Maratonmarschen, något som lyser igenom i bokens tävlingsinriktade upplägg och nervpirrande förutsättningar.

Jag kan tycka att King’s Hope bjuder på få överraskningar och är aningen förutsägbar. Det är en rätt så traditionell underdog-historia. Samtidigt satt jag ändå som på nålar hela boken igenom. Den är i sann bemärkelse en riktigt bladvändare och är oerhört spännande från början till slut. Den makabra knorren gör såklart sitt för att sätta extra krydda på det redan rafflande pokerupplägget. Det är solklar måste-läsning för alla som gillar poker, men likaså för alla som tror sig gå igång på udda thrillers och historier om dystopiska framtidssporter.

Titel: King’s Hope
Författare: Hans Olsson
Genre: Pokerthriller
Utgiven av: Zakuli förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Novelltriss från Swedish Zombie

dödsmusikFörlagstext: Sebastian och Lan turnerar i den kinesiska staden Chengdu med en föreställning om svartmetall och självmord. Men under nätterna hör Sebastian en musik som ingen annan än han verkar höra. Vem är det som spelar på tiggarfiolen? Och vad har det med klottret på väggarna att göra?


Omdöme: Det här är en spin-off på Pål Eggerts tidigare romaner De döda fruktar födelsen och Borde vara död. Ett sidospår som förmodligen ger mest om man som jag stött på karaktären tidigare. Jag gillar Påls ambition med att vidareutveckla sin urban fantasy-värld och låta historierna om Sebastian överskrida olika format. Senast med De bortvalda och nu med denna novell. Nu väntar jag spänt på Eggerts nästa roman Dödfödd.


göralevandeFörlagstext: Han klippte banden med alla omkring sig och isolerade sig i det stora huset. Allt för att ägna sig åt att förberedda mottagandet av sin döda fru. Fem kartonger med sprutor. Bara tanken på att sticka nålar i någons kropp gjorde honom yr. Men allt han kunde tänka på var att få henne tillbaka igen.


Omdöme: Göra levande är på många sätt en modern variant på Frankensteins monster, men också något som skulle platsa i ett avsnitt av Tales from the Crypt. En rak, enkel och lagom mysryslig berättelse. Jag gillade skarpt!


dettalevandeofferFörlagstext: Emilias pappa är inspärrad på mentalsjukhus. Hennes mamma är på gränsen till nervsammanbrott. I ett försök att fixa allting och ta kontroll över sitt liv fördjupar hon sig i gamla texter om häxkraft och mörk magi.

Hennes granne Mattias har det inte heller så lätt. Hans liv har förändrats på sätt han aldrig kunde föreställa sig. Han har skiljts från sin fru och dotter, går inte ut med kompisarna efter jobbet längre och lever ett tillbakadraget liv.


Omdöme: Jag brukar vara förtjust i Markus Skölds noveller och Detta levande offer är inget undantag. Sköld skriver alltid med ett starkt driv i sina korta berättelser. Denna bjuder dessutom på en härlig liten knorr på slutet. Läsvärd!


Alla novellerna och annan smaskig skräcklitteratur finner du på Swedish Zombies hemsida.

Skoträdet

Skotradet_johansson4-289x414Christian Johansson, som jag tidigare lovordat för verken Parasitus och Skönheten, har kommit ut med en ny novell. En mastig liten sak på drygt femtio sidor som både är läbbig och föga överraskande väldigt välskriven. Johansson kan det där med att bygga upp sina historier och det här är en finurligt sammansatt rysare, men också med sidantalet i åtanke, en prisvärd läsinvestering för alla skräckälskare där ute.

Trehundrasex par skor hängde från den stora ekens grenar.

Det hade blivit något av en tradition att kasta upp skor i trädet, även om ingen verkade känna till den underliga traditionens ursprung.

En del påstod att det hade med god tur att göra, andra hävdade att skorna tillhörde förbipasserande och kastats upp i en betalning för att få fortsätta sina resor.

Oavsett anledning, så blev skoträdets frukter allt fler och de få som kände till sanningen skulle ta med sig hemligheten till graven.
Det var trots allt i graven som allt tagit sin början …

Trehundrasex par.

Titel: Skoträdet
Författare: Christian Johansson
Genre: Skräcknovell
Utgiven av: Epok förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus, Adlibris, Bokon, Epoks webshop

Kaufmanns utvalda

KAUF-Kaufmanns-utvalda-omslag_webbFör ett tag sedan blev jag kontaktad av Karl Almén Burman. I ett mail skrev han: ”Tack för din smaskiga kulturblogg, och skarpsynta kommentarer om högt och lågt i samtliga konstellationer. Hade Herman Hedning varit uppriktigt konstintresserad tror jag han hade skrivit med snarlik penna.

Det jag själv skrivit är inte någon rymdskräck, eller splatterfest i egentlig mening, men en dykning in i 40-talets mentalvårdshelvete. Vanvård, människoexperiment, och psykisk terror i olika former.”

Det där med Herman Hedning vet jag inte riktigt om jag helt kan relatera till men resten lät intressant. En bok som tar upp något så hemskt som tillvaron på ett mentalsjukhus på 1940-talet. Jag har morbid smak och gillar sotsvarta berättelser, men ur ett mer verklighetsförankrat perspektiv? Jag lät nyfikenheten ta överhanden och hälsade att han var välkommen att skicka mig ett exemplar av boken.

Kaufmanns utvalda handlar om fjortonåriga André, som på grund av en lögn och en våldsam episod, blir inlåst på ett mentalsjukhus. Anläggningen liknar mer ett fängelse än ett institut för vård. Personalen misshandlar, kränker och experimenterar på de barn och ungdomar som mot sin vilja är placerade på sjukhuset. Historien pendlar mellan Andrés liv som inspärrad fjortonåring på 40-talet och som vuxen på 90-talet.

Med Kaufmanns utvalda har jag fullständigt ramlat ut ur min bekvämlighetszon, på ett bra sätt! Burmans debutroman är, trots avsaknad av övernaturligheter, en gripande läsupplevelse, men främst en fruktansvärd skildring av en ung pojkes historia präglad av fångenskap och förnedring. Men också om förlorat människovärde, etik och moral. Doktor Kaufmann styr sjukhuset med järnhand och hans experimentlusta skyr inga medel. Barnen drogas, plågas och lobotomeras. Allt i vetenskapens tecken.

Även om det rör sig om fiktion finns det bitar i berättelsen som baseras på verkliga händelser. Boken bygger på författarens farmors beskrivningar om sin tid som sköterska på Vadstena mentalsjukhus. Med det i bakhuvudet så är Kaufmanns utvalda läbbigare än de flesta skräckromaner. Det är inte speciellt längesedan dessa övergrepp pågick i Sverige och gör det säkerligen fortfarande på vissa platser i världen. Karl Almén Burman har satt ihop en medryckande, men tragisk historia, och samtidigt skapat en medvetenhet och förståelse för hur mentalsjukhuspatienters tillvaro en gång såg ut. En sannerligen fin bedrift.

Titel: Kaufmanns utvalda
Författare: Karl Almén Burman
Genre: Psykologiskt drama
Utgiven av: Hoi förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Fjärilarnas stad

IR-Fjärilarnas stad-omslag.inddVega är en myra. En fattig och betydelselös artonåring som är född på fel sida staden. Alla med samma bakgrund kallas myror. Fenix å andra sidan är en fjäril. En invånare av Vegatroplis, född med silversked i mun och omgiven av all lyx och flärd man kan tänka sig. När Vega och bästa vännen Maxine smyger in i den förbjudna staden där myrorna egentligen inte får vistas möts de två och det uppstår kärlek vid första ögonkastet. Men det är någonting som inte står rätt till i den vackra staden. Kidnappningar och attentat skakar samhället. Men vad ligger egentligen bakom det hela? Plötsligt så spelar Vega och Fenix en central roll i det mysterium som bara växer sig större och större.

Det är ruggigt svårt att bedöma en bok i en genre som jag sällan gräver ner mig i. Men jag försöker föreställa mig hur jag skulle uppleva den från en tonårings perspektiv. Mitt trettonåriga jag hade förmodligen gladeligen omfamnat de teknologiska high-tech-grunkorna, den mysiga askungesagan och den kluriga konspirationsgåtan som nystas upp i lagom takt.

Men nu är jag ju trots allt en sur trettiosexårig gubbstrutt som framför allt går igång på splattrig body horror och mörka undergångsscenarion. Det här känns lite för banalt för mig, och jag tillhör helt enkelt fel målgrupp. Remvall ska dock ha en eloge för sin rappa berättarstil och drivet i berättelsen. Världen med de stora samhällsklyftorna är också den intressant även om det mesta förklaras på ett för enkelt och naivt sätt.

Det är tvära kast mellan romantik, cybersex och mer actionbetonade händelser. Jag tappade aldrig intresset utan ville se vart det hela barkade och även om den sista delen känns lite framstressad och forcerad knyter Remvall ihop det på ett tillfredsställande vis. Och återigen, i en science fiction-vurmande tonårings händer tror jag Fjärilarnas stad mycket väl kan vara en riktig fullträff.

Titel: Fjärilarnas stad
Författare: Ingrid Remvall
Genre: Romantisk science fiction-thriller
Utgiven av: Affront förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Stjärndamm

stjarndm_12993Till att börja med vill jag utfärda en liten varning. Stjärndamm är den sista och avslutande boken i Lars Wilderängs Stjärntrilogi, därför gör du säkrast i, om boken är av intresse det vill säga, att läsa de två första böckerna i serien innan du ger dig på den här texten. Spoilers lär förekomma.

Stjärndamm tar vid där Stjärnfall slutar. Silverbane och hans mannar fortsätter kämpa mot Kentaurerna men situationen verkar hopplös. Stjärndammet slog hårt mot mänskligheten och det är få som klarade sig undan zombiefieringen. Läget vid Carlstens fästning är kritiskt. Omringade av omvända varelser stretar de få tappra som är kvar emot. En grupp med Silverbane i spetsen ger sig iväg på ett sista riskfyllt uppdrag för att förgöra Kentaurerna för alltid, eller i värsta fall, för att möta sin egen undergång.

Jag tycker att Lars Wilderäng har skapat något unikt med sin Stjärntrilogi. En svensk militär-sf, som inte liknar något annat jag läst tidigare från vårt avlånga land. Den sista delen osar Falling Skies och Starship Troopers, men att allt utspelar sig med blågul kuliss gör det så mycket mer intressant. En för sf-läsare obekant igenkänningsfaktor, med få undantag.

Den sista delen är den mest actionspäckade. Det är tvära kast mellan olika grupper, karaktärer och antagonister. Alla är ruggigt spännande att följa. På Carlstens fästning råder det ett småskaligt krig samtidigt som en vampyrlik gestalt infiltrerar basen. På den lilla ön vid Orust kämpar en liten grupp för sitt liv när de blir stormade av zombier och det är gastkramande läsning när den sista desperata planen verkställs av team Silverbane.

Som helhet har Wilderäng fått ihop ett science fiction-verk som är bland det mest underhållande jag någonsin läst. Tempot är vansinnigt högt, vändningarna är många och avslutningen är snyggt ihopsydd. Jag kommer sakna att följa Gustaf Silverbane, Jocke Sorbin, Filip Stenvik och Anna Ljungberg med flera. Karaktärerna naglade sig verkligen fast för mig. Det känns tomt nu när det är slut, precis som det ska göra när en bra följetång är till ända.

Det är bara att hoppas på att fler författare tar rygg på Wilderäng och att det släpps mer böcker i den här genren. Med Stjärntrilogin har han visat att det går att skriva storslagen svensk science fiction som faktiskt säljer riktigt bra. En tv-serie är dessutom på gång och jag är ruggigt nyfiken på att se hur det hela kommer te sig i det formatet. Kan det här vara det stora genombrottet för svensk science fiction? Jag håller tummarna för det.

Titel: Stjärndamm
Författare: Lars Wilderäng
Genre: Militär-sf
Utgiven av: Massolit förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Välfärdsavfall

valfardsavfallSamlingen Välfärdsavfall av Stewe Sundin innehåller tre noveller. Alla har tidigare publicerats i obskyra tidskriften Eskapix, men de är knappast lätta att lägga beslag på numera, så när Swedish Zombie åter ger ut dessa i form av en e-bok är det bara att tacka och ta emot.

Stewe Sundin skriver nämligen mörkt, obekvämt och ibland motbjudande. Det finns en känsla av uppgivenhet och att allt snart barkar åt helvete i hans berättelser. Precis som det ska vara i den här typen av litteratur.

Av de tre novellerna gillar jag inledande Nattfärd bäst. Det är en rätt avskyvärd historia om ett par som väntar barn. En ruggig och närgången berättelse med ett makabert och skickligt sammansatt slut. De andra två är också bra.

Jag kanske är glupsk och självisk men jag hade gärna sett att samlingen utökats med en eller två noveller till. Sundin har utöver dessa tre ett gäng riktigt bra berättelser som ligger och väntar på återpublicering sedan Eskapix-tiden. Men allra helst ser jag fram emot något helt nytt av Sundin förstås.

Titel: Välfärdsavfall
Författare: Stewe Sundin
Genre: Novellsamling
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus