Det var länge sen jag kände mig så här exalterad på grund av en tv-serie. Visst, varje år peppar jag stenhårt inför en ny säsong av Game of Thrones, men det här är på en helt annan nivå. I min värld kan säsong två av Daredevil mycket väl vara årets populärkulturella höjdpunkt. Så löjligt mycket ser jag fram emot detta.
Hype är farligt, jag vet det. Det är så lätt att bli besviken. Men det är också en skön känslomässig resa, oavsett om utgången inte blir av bästa sort. Från första trailern till dagen då du faktiskt kan ta del av det du sett fram emot så länge. En förväntansfull tid som eskalerar ju närmare man kommer.
Sen till sist, ett avgörande ögonblick som infriar alla förhoppningar du haft längs vägen eller som gör det motsatta. Det är lite av tjusningen, det är inte på liv eller död, men en omtumlande och spännande ljusglimt i livet som skapar så mycket känslor. Hopp och förtvivlan. Åtminstone för en nörd av min kaliber.
Imorgon börjar en ny resa. En upptäcktsfärd i tretton avsnitt. Kommer det bära eller brista? Var all hype i onödan? Tills dess kommer jag njuta av den bubblande känslan jag har inom mig lite till. Peppa och hoppas. Snart är det dags. En dag kvar.