Tre avtryck av himlen

I samband med att CH Wahlund släpper ifrån sig sin tredje och avslutande del i Katakrestrilogin har Affront hunnit ta över som förlag och släpper nu alla tre delarna i en och samma samling. Den tredje neologismen är den sista kortromanen och rundar av serien om en observatör som verkar i ett framtida översvämmat dystopiskt Sverige där skrivmaskiner är hårdvaluta, men också ett verktyg för att dokumentera när havsmonstret Hafgufa dyker upp på olika platser i landet. Men det är bara Observatorieministeriet som får möjlighet att göra detta och alla typer av skrivdon är förbjudna för resten av befolkningen.

Tre avtryck av himlen är en sävligt berättad historia och CH Wahlund besitter ett poetiskt språk, på gränsen till pretentiöst. Jag tycker om framtidsskildringen och upplägget med ett svenskt Waterworld, det är en spännande setting. Samtidigt är tempot lågt och det är stundtals för händelsefattigt för min smak. Men det är uppenbart att författaren inte heller har för avsikt att ta mig med på en vild science fiction-resa av episka mått, det här är istället en lågmäld historia med plats för både existensiella frågor och tankeväckande diskussioner.

Jag tycker om samlingen i sin helhet, det hänger ihop på ett bra sätt, trots att de tre kortromanerna behandlar olika ämnen och teman i vitt skilda miljöer. Framför allt är det udda och egensinnigt, för mig är det en bra sak.