OBS! Texten innehåller milda spoilers om du inte vet ett smack om Thanos.
Igår var jag på min första ensambio någonsin. Jag var där helt på egen hand med andra ord. Det var en intressant upplevelse. Till en början tyckte jag det var rätt skönt, fullt fokus på filmen liksom. Lite egentid. Sen insåg jag att jag var där på Guardians of the Galaxy, en film som många betraktar är för en yngre publik, och det kryllade av dem. Det babblades i mobiler, filmrepliker härmades, det tjoades och prasslades. Hela filmen igenom. 90% av biobesökarna var mellan 10-16 år och jag har uppenbarligen glömt av hur störig man kan vara i den åldern.
Filmen då? Jovars. Den var urfånig, förutsägbar men samtidigt fantastiskt underhållande. Nu har jag bara läst det första numret av Legacy-serien (kommer upp en text om hela första volymen så fort jag är klar) men jag tycker att karaktärerna sitter som en smäck. Chris Pratt är klockren som Star-Lord, Bradley Cooper gör Rockets röst med bravur och både Drax och Gamora såg ut och kändes som i serien. Coolt att få se mer av Thanos efter det lilla inhoppet i Avengers-rullen och jag gillade att de plockat in Ronan som huvudskurk, såg faktiskt nyss ett avsnitt av tecknade Avengers där han medverkade. Däremot var deras agendor lite väl luddiga. För oss som läst serier med Thanos vet ju att ”The Infinity Stones” behövs för att göra ”Infinity Gauntlet” komplett och låter honom därefter styra över hela universum. Här framkom det inte riktigt vad de var ute efter, någon av dem. Men jag är okej med det. Att Marvel-skurkar är onda och maktgalna, det vet vi vid det här laget.
Jag älskade Super och hade därför höga förhoppningar på James Gunn som regissör och jag tycker han gör ett förträffligt jobb. Den var dessutom oväntat rolig. En del av skämten var visserligen aningen fjantiga, med lite kiss och bajs-känsla över sig, men jag kom på mig själv med att fnissa lite här och var. Det mesta var roande. Sen är tempot helt vansinnigt emellanåt. Det händer saker precis hela tiden och det är få gånger man får hämta andan ordentligt, men inte mig emot. Det är verkligen en popcornrulle i precis rätt bemärkelse. Spektakulära actionsekvenser, massvis med humor och störtsköna karaktärer. Precis som förväntat.
Jag är dessutom enormt nyfiken på att få se hur de tänker knyta ihop denna med kommande Avengers-filmer. Att Thanos återkommer även här bådar gott inför en superfet crossover i framtiden. Jag tror inte det sker redan i Avengers 2, då Ultron redan etablerats som huvudskurk, men i en eventuell tredje film. Ja, varför inte? Känns långt ifrån omöjligt. Som Marvel-nörd slickar jag mig redan entusiastiskt om munnen…
3 reaktioner på ”En skjutglad tvättbjörn och ett fåordigt träd”