Planering är A och O

evernotelistmaniliten

Jag råkade vid ett festtillfälle avslöja mina smått maniska planeringslistor över vad jag ska konsumera för populärkultur. Efter det ansågs jag snabbt som ”fixerad” och ”skadad”. Absolut inte så jag tar illa vid mig eller så, men förståelsen visade sig inte vara speciellt stor. Mina vänner delar uppenbarligen inte det behovet, jag är fine med det. Själv skulle jag inte kunna klara mig utan mina fina prioriteringslistor.

Hur jag går tillväga? Jag använder två olika redskap för att hålla koll på vad jag ska ta mig an härnäst. Mest förekommande är skrivhjälpmedlet och anteckningsapplikationen Evernote. Appen synkar allt jag skriver mellan telefon-app och browsersida, så jag behöver aldrig vara rädd för att jag inte ska komma åt mina listor. Denna används som en slags övergripande bild av allt jag konsumerar vare sig det gäller böcker, film, serier eller spel. Allt kategoriseras och läggs upp i en prioriteringslista, likaså framtida inköp.

smartburkliten

Tv-serier är lite kruxigare. Här tar jag dessutom hjälp av fiffiga hemsidan Smartburk. Med denna kan jag enkelt bocka av var jag befinner mig i en serie. Nu är Netflix och Viaplay rätt skapliga på att peka mig rätt men Telias playtjänst för HBO behärskar inte detta till exempel, detsamma gäller SVT Play. Smartburk har ett enkelt och lättnavigerat gränssnitt, inget onödigt lullull, och fyller sin funktion väl.

Jag försöker att följa mina listor så gott det går men jag ger utrymme för mer spontana infall då och då. Dessutom är listorna i ständig förändring beroende på i vilket tillstånd jag befinner mig i, vad jag känner för, eller snöat in på för stunden. Jag är långt ifrån benhård. Men jag tycker listorna är ett bra hjälpmedel. Både vad gäller att välja rätt, men också för inspiration, och på grund av det automatiska belöningssystemet.

Belöningssystem? Jo, att flytta över något från ”inplanerat”- till ”avverkat”-kategorin ger mig alltid en känsla av välbehag. Det må låta konstigt och det där om att jag är ”skadad” kanske inte är helt fel ute ändå. Om jag bryr mig? Inte det minsta. Jag är alla gånger hellre ”listskadad” än ständigt vilse i populärkulturen.

Bäst på E3 2014

Årets julafton för gamers är över oss! Här är lite samlade intryck från min sida.

Största överraskning: Grim Fandango. Oerhört synd att vi varken fick se bilder eller video men avtäckningen i sig är skäl nog att börja längta. Som peka-och-klicka-frälst är det ett gigantiskt avslöjande och att få återse spelet i ny fin HD-skrud känns smått overkligt. Vem väntade sig detta?

Går från klarhet till klarhet: No Man’s Sky. Ser hisnande ut. Vilka fantastiska vyer och miljöer. Wow! Min upptäckarlusta spritter i kroppen varje gång jag ser detta.

Största antiklimax: Nya Mirror’s Edge. Ingen smaskig trailer, teaser eller fet avtäckning. Bara massa trist kontorsbabbel, prototyp-filmer och sammantaget en oinspirerad presentation. Det kommer förmodligen bli jättebra i slutändan men det här var ett onödigt ovärdigt sätt att visa upp det på för första gången.

Elakaste tease: Nya Zelda till Wii U. Gah! Ge mig mer! Några ynka sekunder räcker inte. Av det lilla som visats upp är jag vansinnigt impad men jag räknade med mer information. Taskigt Nintendo!

Mest underskattade: Kirby and the Rainbow Curse. Jag älskade föregångaren till DS som var en perfekt demonstration av vad en stylus-penna och tryckkänslig skärm kan göra. Det här ser ut att vara mer av samma fast på Wii U. Med andra ord – klockrent! Gillade leranimeringen också!

Bästa trailer: The Witcher 3: Wild Hunt. Jag äger både ettan och tvåan men har ännu inte spelat, efter att ha sett detta kanske det är dags att ge spelen en chans. Trean ser oerhört maffig ut och trailern gav mig ett sjuhelsikes spelsug.

Bästa indie: Inside. Danska Playdead är tillbaka. Trailern förmedlade en tät stämning och en känsla av att vara utsatt. Inside verkar inte helt oväntat låna mycket från Limbo, men vad gör det? Limbo var ju rätt awesome trots allt.

Bästa indie 2: Abzû. Undervattensäventyr från människorna bakom Journey. Det är svårt att inte bli orimligt peppad på detta. Ser superfint ut!

Mässans sötaste: Yoshi’s Wooly World. Garn + Yoshi = gos!

Mässans mysigaste: Ori and the Blind Forest. Ser fullkomligt bedårande ut.

Mest saknade: The Last Guardian. Med allt prat inför mässan om nedläggning fram och tillbaka kändes det som det var dags nu. Tji fick vi.

Mest saknade 2: Metroid. Det är fyra år sedan Other M och sju år sedan Prime 3. Jag trodde i min enfald att vi äntligen skulle få se en glimt av nästa spel med Samus Aran. Jag får fortsätta vänta. *Snyft*

Mest saknade 3: Quantum Break. Ett av spelen som kan få mig att införskaffa en Xbox One fick noll utrymme på årets mässa. Ville verkligen veta mer om denna titel men icke.

Mässans sämsta: Devil’s Third. Ser anskrämligt ut. Först undrade jag varför inte Nintendo visade upp ett exklusivt tredjepartsspel från Itagaki på sitt event. Sen fick jag se spelet i fråga. Usch.

Oförtjänt lite uppmärksamhet: Lara Croft and the Temple of Osiris. Rise of the Tomb Raider i all ära, trailern var rätt fet, men spinoff-titeln och uppföljaren till Lara Croft and the Guardian of Light borde blivit en större snackis. Originalet var en skitkul co-op-upplevelse och det här blir garanterat också en superskön samarbetstitel.

Fetaste avslöjandet: The Legend of Zelda. Vi visste på förhand, avslöjandet var väldigt kort och informationen minimal. Likt förbannat reste sig nackhåren och hjärtat dunkade som hos en duracell-kanin när spelet avtäcktes. För mig var det störst, bäst och vackrast på E3. Men sen är jag en jävla Zelda-fanboy också.

Hetaste spelen:
10. Yoshi’s Wolly World
9. The Order: 1886
8. Ori and the Blind Forest
7. Inside
6. Kirby and the Rainbow Curse
5. The Witcher 3: Wild Hunt
4. Abzû
3. Grim Fandango
2. No Man’s Sky
1. The Legend of Zelda

Bubblare: Captain Toad: Treasure Tracker, Batman: Arkham Knight, Super Smash Bros. U, Uncharted 4: A Thief’s End, Evolve, Bayonetta 2, Sunset Overdrive. Dragon Age: Inqusition, The Division, Rise of the Tomb Raider

Jobbigt att läsa? Här har du lite fina trailers!

Min första tid med PS4

PS4_2Column_intro

Intryck av en konsol som funnits ute på marknaden sedan i november, hur fräscht är det på en skala? Äh, håll käft!

Till slut kröp jag till korset, slutade sukta efter nästa generation, och gjorde slag i saken. Xboxen fick maka på sig, hamnade istället i äldste sonens rum (till hans stora förtjusning), numera är tv-bänkens mittdel vigd åt Sonys senaste konsolapparat.

Hårdvaran
PS4 smälter fint in bland övrig teknik och kompletterar min Wii U och den gamla PS3:an på ett bra sätt (Ouyan står lite gömd bakom teven). Gillar den simpla men läckra designen. Inget sticker i ögonen. Fläkten surrar och brummar dock mer än vad jag trodde så fort en skiva stoppas in. Lite trist. Trodde den skulle vara tystare.

Handkontrollen
Sitter som en smäck. Bättre knappar och triggers, skaver inte alls i handen som Dual Shock 3. Men är det bara jag som upplever handsvett?

Gränssnitt
Förväntade mig mer finesser faktiskt. Det är välfungerande och enkelt men väl avskalat. Inga överraskningar överhuvudtaget. Hade gärna sett fler intuitiva grepp. Share-funktionen i all ära men det är verkligen ingenting jag själv kommer använda. Eller kommer jag?

Spelen
Utbudet till PS4 är fortfarande rätt skralt. Äger i nuläget Infamous: Second Son, Towerfall: Ascension, Steamworld Dig, Dead Nation: Apocalypse Edition och Flower. Nya Infamous imponerar mest än så länge. Oerhört detaljerat och vackert på sina ställen. PS4-versionen av Towerfall visste jag skulle leverera. Det var fantastiskt roligt till Ouya och det är fantastiskt roligt på PS4 också.

Väntar främst på The Witness, Rime och Octodad: Dadliest Catch. Men i ärlighetens namn är jag inte superpeppad på någon av dem. Lever fortfarande på hoppet om att The Last Guardian fortfarande andas och numera är en PS4-titel. Annars vette fasen vad jag egentligen vill se till konsolen, förhoppningsvis ger E3 i sommar mer att känna hype inför.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med mitt köp. Det är redan nu en habil konsol som givetvis bara kommer att bli bättre allt eftersom spelmakarna för kläm på tekniken, men också när Sony själva väljer att uppdatera gränssnitt och hårdvara med nya funktioner. Lite få coola spel ute just nu men det är snarare regel än undantag så här tidigt i en ny konsols livscykel. Ge den ett år så kommer vi förmodligen kunna ta del av riktigt feta grejer.

Briljanta Witch Doctor

witch doctor blogg

Själv försökte jag sälja in den som ”Cityakuten möter HP Lovecraft” i Farfarsparadoxen för ett tag sen men förlaget själva säger så här om serien – ”House M.D. meets FRINGE in the first Skybound original from Robert Kirkman’s new comic imprint.” En snarlik jämförelse men sälja in den vill man verkligen göra, för Witch Doctor är fantastisk.

I huvudrollen ser vi den excentriska doktorn Vincent Morrow som med minst sagt oortodoxa metoder botar sina patienter med paranormala symptom. Till sin hjälp har han demonbesatta Penny Dreadful och assistenten Gast. Ett udda karaktärsgalleri där alla är lika älskvärda. Penny är förvisso obehaglig och oförutsägbar men hennes åkomma gör henne väldigt komplex och intressant. Vem sitter egentligen i förarsätet? Demonen eller Penny själv? Vincent är lika mycket galen vetenskapsman som medicinskt geni och medhjälparen Gast är den mer normala i gänget. Doktorn och Gast är en vältajmad duo och tankarna går ofta till Sherlock Holmes och Watsons samspel.

Fallen de tar sig an är visuellt groteska och makabra. Tecknaren Lukas Ketner är riktigt vass på att skapa slemmiga monster och styggelser. Det är fantasifullt och lite småläbbigt. Detsamma gäller handlingen och de olika uppdrag gänget åtar sig. Brandon Seifert heter författaren av serien och han lyckas ständigt överraska mig som läsare. Det är fyndigt och smart uppbyggt. Den är dessutom extremt tilltalande för mig som ett fan av monster och mytologin kring dessa. Jag älskar världen som byggs upp där underliga fantasifoster gömmer sig i varje vrå. Witch Doctor som serie är i mina ögon lika genial som doktor Morrow himself.

Witch Doctor finns i två olika volymer. För en liten försmak rekommenderas nummer #0 som är en bra introduktion till serien och är dessutom gratis på Comixology. Naturligtvis går den att hitta i fysisk utgåva, på Bokus till exempel.

Döda superhjältar äter hjärna

Marvel-zombies1

Världen har drabbats av en zombie-epidemi och även våra trikåklädda superhjältar är infekterade. Spider-Man stapplar omkring med ena benet uppätet, Captain America har fått halva huvudet avkapat och alla kvarlevande hjältar har förvandlats till mordiska kannibaler som drivs av en enda sak – hunger. De levande döda i ”Marvel Zombies” är inte de klassiska drönarna som vandrar omkring och stönar. De ser visserligen deformerade ut med klassiska zombie-attribut, som döende vävnad och läskig uppsyn, men de kan föra dialog med varann. Jakten på färskt kött förgiftar dessvärre deras sinnen och omdöme. Att leta ”mat” är därför den enda prioriteringen numera.

”Marvel Zombies” är dum, korkad och smått idiotisk. Och annars vore det konstigt. Det är trots allt zombier vi har att göra med här. Jag gillar greppet och det är intressant att se alla klassiska hjältar och skurkar zombifierade. Handlingen är inte så mycket att hurra över men det är utan tvekan underhållande. Man får ungefär vad man förväntar sig. Hjärndöd zombieaction. Med superhjältar.

Mitt populärkulturella år 2013

2013 var året då jag omfamnade surfplattan vilket innebar att jag började köpa serier och böcker digitalt. Det var året då jag startade podcasten Farfarsparadoxen, började blogga igen och blev publicerad i en dagstidning. 2013 var ett fantastiskt spelår kantat med oförglömliga speluppleveler. Det var också året då jag förmodligen tittade på mer streamad tv än vanlig tablå-tv. Här är mina popkulturella höjdpunkter 2013.

Bästa TV:
Continuum, Breaking Bad, Game of Thrones, Utopia, Fringe

Bästa film:
Cloud Atlas, The Hobbit: The Desolation of Smaug

Bästa spelen:
The Legend of Zelda: A Link Between Worlds, Year Walk, Brothers: A Tale of Two Sons

Bästa serietidningarna:
Locke & Key, Saga, Planetoid

Mest besökta bloggar:
TV-dags, IO9, Swedish Zombie, Geektyrant

Mest lyssnade poddar:
Obiter Dictum, Superlife Podcast, FAQ-podden, Hög av serier, Nördsnack, Filmtipset: Trailertugg

Mest spelade skivor:
I are droid – With lowered arms, Ghost B.C. – Infestissumam, Asta Kask – Handen på hjärtat, INVSN – INVSN

Bästa böckerna:
Han åt mitt hjärta, Den nya människan, Brinn era djävlar brinn!, Vem är Arvid Pekon? (2010)

Avboka allt och boka in tv-läge i januari

Efter en osedvanligt svag tv-höst/vinter-säsong med idel besvikelser och ljumma serier som Agents of S.H.I.E.L.D., Almost Human och Sleepy Hollow ser det redan ljusare ut nästa månad.

I januari sparkar Girls tredje säsong igång, sci-fi-rysaren Helix från Battlestar Galactica-skaparen Ron Moore har premiär, likaså varulvsserien baserat på Otherworld-böckerna – Bitten, HBO-dramat True Detective med Woody Harrelson och Matthew McConaughey, piratserien Black Sails av Michael Bay, och kanske mest efterlängtad av alla – Sherlocks tredje säsong. Svettigt värre!

Tv-soffan kommer vara välbesökt under januari.

http://www.youtube.com/watch?v=0gFxSIWP9yY

http://www.youtube.com/watch?v=MRtwqdQ6UdI

Recensionsskörd och produktivitet

the-wolf-among-us-9

Det har varit lite tomt på mer ambitiösa (nåja) inlägg det sista, vilket har sin förklaring. Eftersom jag har återvänt till Skillpoint och spelskrivandet ges det inte lika mycket utrymme för bloggandet längre. Men frukta inte! Jag lär pilla ihop texter här också även fortsättningsvis, bara inte i samma grad som tidigare.

Men nu när du ändå är här, spana gärna in mina senaste texter på Skillpoint. Det har blivit en hel del de senaste veckorna.

Recensioner:
Skylanders Swap Force
The Legend of Zelda: The Wind Waker HD
Device 6
Towerfall
The Wolf Among Us – Episode 1: Faith
Beyond: Two Souls

Podcast:
Ludere Simul – The Wolf Among Us #1

Blogg:
Skylanders-experterna tycker till om nya Swap Force!