Farfarsparadoxen har somnat in

Jag har tidigare hävdat att min och Oskar Källners podcast Farfarsparadoxen legat på is i väntan på att återuppstå igen. Så är inte fallet längre. Farfarsparadoxen är död och begraven.

Det var ett ömsesidigt beslut från min och Oskars sida. Podden har länge saknat den kontinuitet och framåtrörelse den en gång hade. Samtidigt har det som så många gånger förut rört sig om tidsbrist. Ingen av oss kan lägga ner det arbete som krävs för att kunna leverera en välproducerad podcast längre.

Jag har slutat att betala för domän och serverplats så det går i nuläget inte att lyssna på de inspelningar som gjorts, men min förhoppning är att lägga upp avsnitten på en passande plattform för er som fortfarande är intresserade av att lyssna på Farfarsparadoxen i efterhand. Det lutar i dagsläget åt vår Youtube-kanal.

Ärligt talat vet jag inte om jag är redo att lämna poddformatet än. Jag älskar fortfarande att babbla om de saker som ligger mig varmt om hjärtat. Den dagen jag klurar ut ett mer lättarbetat podcastkoncept kanske jag återvänder till mediet. Men det får framtiden utvisa.

Reality check

Inläggen har inte tjongats ut i en hiskelig fart den senaste tiden. Bloggen har fått sig en törn när bitarna i livspusslet inte räcker till. Efter en omfattande vattenskada på kontoret och en påtvingad flytt har jobbet tagit mycket energi de senaste veckorna. Till råga på allt lyckades min fru trilla ner för en trappa och bryta foten i samma veva. Mitt liv har minst sagt varit snurrigt under en tid och ärligt talat ser det inte ut att bli bättre med arbete upp över öronen fram till mitten på juni, ett styrelseuppdrag i en biljardförening och övriga tidsslukande familjebestyr.

Jag hade stora planer inför påsken. Böcker skulle läsas, tv-serier skulle streamas och familjeutflykter skulle arrangeras. Det sket sig med det mesta. Den yngste fick feber, jag själv fick jobba övertid och frugan hankade sig fram på kryckor.

Men det kanske vänder inom kort. Det där med skriv och läslust har alltid varit ett mysterium för mig. När jag minst anar det så slukar jag böcker som en tok igen och bloggen får nytt liv. Det är åtminstone förhoppningen. Med så många spännande boksläpp den senaste tiden så hoppas jag verkligen min ork återvänder men också att tiden finns där.


Jag har gjort några populärkulturella spaningar sen sista uppdateringen dock.

Logan var en kanonrulle! Välspelad, brutal och en värdig avslutning för Hugh Jackman som Wolverine. Jag hade inte så stora förhoppningar på den tredje fristående filmen med den kloförsedda admantium-gubben men jag blev positivt överraskad. En rå och blodig roadmovie utan överdrivna superhjälteinslag, men med mer vemod, hjärta och drama än i någon tidigare Marvelfilm.

Girls har sänt sitt sista avsnitt. Det var ett jobbigt antiklimax men samtidigt en smart avslutning som band samman det hela. Otillfredsställande men fiffigt. Som helhet en härlig berg-och-dalbana med många fina scener. Lite av en högtidsstund så fort det vankades ett nytt avsnitt och jag sörjer den redan.

Zelda: Breath of the Wild är avklarat. Efter drygt 60 timmar bestämde jag mig för att avsluta det senaste spelet med Link och ge Ganon på tafsen igen för jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag har fortfarande inte riktigt släppt det storslagna äventyret men känner att det åtminstone får vila ett tag nu. Jag är nöjd för stunden men känner att jag vill upptäcka mer av världen innan jag släpper det helt och hållet. Det bästa Zelda-spelet någonsin? Svårt att svara på. Kanske kan det vara så.

Nya Ghostbusters var en gigantisk besvikelse. Jag kan vara ärlig och hävda att gamla Ghostbusters inte håller måttet idag. Hur nostalgisk filmserien trots allt känns så har de åldrats rejält. Men trots detta är den nya filmen sämre på alla plan. Skämten är taffliga, skådisarna överspelar ständigt och storyn är oförklarligt tråkig. Min 10-åriga son uppskattade den i alla fall, och det kändes på nåt vis passande. Paul Feigs Ghostbusters känns mer som en tramsig Scooby Doo-rulle för barn än en modern tolkning av franchisen. Jag förväntade mig mer.

Första säsongen av Legion var lysande. Knasig, underlig och fullkomligt underbar. Superhjälte-tv har hostat upp sig rejält det senaste. Netflix kör sin take på det hela, CW gör sin egen grej och Fox tar helt nya vägar med Legion. En oväntat läcker, förvirrande och oförutsägbar upplevelse med klockrent skådespeleri, snygga effekter och spännande intrig. En intim tolkning av en superhjälte in the making. Jag längtar redan efter säsong två.


Så ligger det till. Olidligt spännande reality check slut för denna gång!

Tentakelmonster i Svenska Dagbladet!

svdartikelpax2

I dag är jag faktiskt lite mallig. Jag har nämligen fått äran att medverka i en superfin artikel på Svenska Dagbladet tillsammans med ett gäng andra bloggkollegor. Hela bunten är verkligen grymma, så kul att få vara med på hörn såklart. Här finner du mitt tips om bokserien Pax.

Första boken gick som hejsan och äldste sonen älskade verkligen berättelsen om bröderna Viggo och Alrik. Ytterligare fyra böcker i serien är inköpta och redo att läsas. Spännande och lite lagom läbbigt för barn i tioårsåldern och uppåt. En gammal skräckgubbe diggade också ska tilläggas. Jag har för avsikt att sammanställa ett mastigare blogginlägg om Pax-serien när vi läst fler böcker. Tills dess, varför inte spana in vad två av de andra bloggarna i artikeln tycker om serien.

Bokfreak och OARYA om Pax.

Dags att ta tag i läshögen!

Recensionsböckerna först på tur.
Recensionsböckerna först på tur.

Renoveringen närmar sig sitt slut och jag ser äntligen ljuset i tunneln! Bara spackling, målning, golvläggning, spika lister och lite annat smått och gott kvar. Eller vänta nu. Det är ju ganska mycket kvar faktiskt!

Hur som helst. Jag tänker ändå ta tag i recensionshögen som växt sig skamligt stor. Det känns som energin ändå återvänt. Nya läsmål och deadlines har planerats in i minsta detalj. Räkna med ett mer stadigt flöde av bokrecensioner här på bloggen framöver.

Bloggstillestånd

Här har det varit dött det senaste. Det finns en enkel förklaring till det. Jag bygger ut mitt hus. På grund av detta har dessvärre läsningen tappat ordentligt med fart. Bokhögen med recensionsex växer sig större och större samtidigt som läsorken har sinat. Jag har inte den energi som krävs på kvällarna för att ta mig an läsandet på allvar just nu.

Istället består konsumtionen av passivt tv- och filmtittande och sker i regel en timme före läggdags. Det är ungefär det jag mäktar med. Förhoppningsvis vänder det så fort bygget närmar sig sitt slut.

Så för er trogna bloggläsare som undrat: Ja, jag lever och bloggen är inte stendöd. Mitt behov av att uttrycka mig om göttig populärkultur har inte bedarrat, bloggen är bara lägre prioriterad för en stund framöver. Detsamma ska sägas till författare och förläggare som väntar på omdömen. Håll ut!

Slut på stentrist reality-rapport. Puss.

Välkommen till tentakelmonster.se

prntscrnsida3

En nystart kräver ett nytt namn. Farbror Atlas har ömsat skinn.

När min spelpodd sedan sju år tillbaka lades ner och min redaktörsposition på Skillpoint övergavs kunde jag äntligen låta litteraturen ta större plats i mitt liv igen. Läsåret 2014 var mitt mest produktiva sedan jag var tjugo bast. Jag slungades tillbaka till en tid då jag verkligen kunde uppskatta en god bok, ge den utrymme och intresset väcktes på allvar igen. Jag är fortfarande en spelfantast av guds nåde men så fort kraven på att hålla sig uppdaterad försvann spelar jag numera förhållandevis lite, bara några timmar i veckan.

Nu är det all in på fantastik i alla dess former. Mer fokus på litteratur och tv-serier, mindre på tv-spel. Jag tycker det är utmanande att skriva igen, att bredda min bedömningsförmåga, att hitta nya infallsvinklar. Jag säger inte att jag är bäst, eller ens speciellt bra på det, men min ambition har aldrig heller varit att fatta den vassaste kritikerpennan.

Mitt mål med bloggen har alltid varit att belysa och lyfta fram verk som går många förbi, verk som mitt hjärta klappar extra mycket för. På samma sätt som jag alltid vurmat för indiespelen, är jag lite extra fascinerad av det där som inte trycks upp rakt i ansiktet på oss, och gör per automatik detsamma för andra uttrycksformer. Vem älskar inte en underdog liksom?

Samtidigt finns det ändå plats för giganter som Marvel och Nintendo, det ena utesluter inte det andra, men jag kommer aldrig skriva en textrad om senaste Beck-filmen eller Liza Marklunds deckare. Jag lockas inte av det där vi ständigt möts av i vardagen. Det är magin jag vill uppleva, det fantastiska, det där som det gråa trista ordinära inte kan erbjuda. Superhjältar, robotar, tidsresor och mutanter.

Och såklart, en hälsosam dos av slemmiga tentakelmonster.

Min första blurb!

Det är skoj att bli omnämnd. Jag uppmärksammar andra och blir själv uppmärksammad. Det är lite paradoxalt men så är det. Just nu återfinns mina bloggcitat på förlagen Eskapix och Epoks förstasidor. En gång fick jag till och med vara rubriksättare för svt.se.

Men nu har mitt ego antagit enorma proportioner. Jag har nämligen levererat min första riktiga blurb! För uppmärksamma läsare delgav jag nyligen i en månadsrapport att jag läst ut Johannes Pinters kommande debutroman ”Vackra kyrkor jag besökt (och de fruktansvärda väsen jag där mött)”. I själva verket läste jag manuset med avsikt att blurba Johannes verk (om det faktiskt var bra och värd en blurb det vill säga).

Syftet var att marknadsföra den på bokmässan med en flyer proppad med manusintryck från olika tyckare. Att komma fram till vad mitt egna bidrag skulle bli var klurigare än väntat, men till slut kom jag fram till nåt jag ansåg var tillräckligt snärtigt och talande för vilken typ av bok det faktiskt rör sig om. Så här blev resultatet.

vackrakyrkorblurbarring

Och så här ser baksidan ut.

vackrakyrkor-flyer2

Ingen dålig samling personer som varit med och blurbat för övrigt. Känner mig lite utvald och hedrad. Johannes har bloggat om idén till marknadsföringsplanen inför boksläppet på Debutantbloggen. Intressant läsning! Exakt vad jag tycker om boken kommer jag att avslöja när boken faktiskt släpps.

Recensionsskörd och produktivitet

the-wolf-among-us-9

Det har varit lite tomt på mer ambitiösa (nåja) inlägg det sista, vilket har sin förklaring. Eftersom jag har återvänt till Skillpoint och spelskrivandet ges det inte lika mycket utrymme för bloggandet längre. Men frukta inte! Jag lär pilla ihop texter här också även fortsättningsvis, bara inte i samma grad som tidigare.

Men nu när du ändå är här, spana gärna in mina senaste texter på Skillpoint. Det har blivit en hel del de senaste veckorna.

Recensioner:
Skylanders Swap Force
The Legend of Zelda: The Wind Waker HD
Device 6
Towerfall
The Wolf Among Us – Episode 1: Faith
Beyond: Two Souls

Podcast:
Ludere Simul – The Wolf Among Us #1

Blogg:
Skylanders-experterna tycker till om nya Swap Force!