En vecka med Switch

Det är idiotiskt att köpa en spelkonsol vid release. En nysläppt spelmaskin lider alltid av barnsjukdomar som buggar i gränssnittet, hårdvaruproblem, brist på funktioner och ett skralt spelutbud. Nintendo Switch är inget undantag. Min egen maskin har till exempel en urusel wifi-signal och jag kan inte ens nå den digitala spelbutiken när jag den befinner sig i dockat läge på undervåningen. Det bådar inte gott för stundande onlinespel. Men det har också rapporterats om synkproblem för kontrollerna och att skärmen repas när den placeras i dockstationen.

Jag rekommenderar alltid alla att vänta minst ett år med att köpa en ny spelkonsol. Barnsjukdomarna är fixade, spelbiblioteket har växt till sig och alla utlovade funktioner har säkerligen implementerats. Med lite tur har dessutom konsolen sjunkit i pris.

Men vem fan orkar vara rationell? Klart jag skulle ha en Nintendo Switch på lanseringsdagen, någonting annat var otänkbart. Jag har köpt Nintendos konsoler vid release sedan Nintendo 64 och det är alltid ett speciellt ögonblick att få vara bland de första att tafsa på ny spelhårdvara. Att vara en i gänget, dela med sig av sina intryck och slungas ut i ovissheten som en upptäcktstörstande försökskanin. Det överträffar allt som egentligen är dåraktigt med att köpa en ny spelkonsol dag ett.


Bra och dåligt med Nintendo Switch


😀 Hybridkonceptet
Att byta mellan att spela bärbart och stationärt fungerar helt strålande. Jag älskar att kunna spela mina spel överallt och att kunna välja mellan en fet spelupplevelse på min tv eller en portabel session i sängen. Smidigt, bekvämt och oväntat användningsbart.


🙂 Gränssnittet
Rappt, snabbt och lättnavigerat. Det är förvisso väldigt avskalat och saknar den personlighet och charm vi är vana vid från Nintendos sida men jag gillar det skarpt. Fotofunktionen är läskigt beroendeframkallande och väldigt enkel att använda.


🙂 Kontrollen
Jag har inte skaffat en Pro Controller än och faktum är att jag just nu inte saknar ett sådant alternativ. Joycon-kontrollerna är förvisso små men fungerar överraskande bra både i det medföljande ”grip”-tillbehöret men också separerade från varann, i tiltat co-op-läge och i varsin hand i enspelarläge. Jag kanske ändrar uppfattning den dagen jag håller i en Pro-kontroll men just nu är jag nöjd med de medföljande alternativen.


🙁 Onlinefunktioner
Det onödigt krångliga sättet att lägga till vänner kallat friend codes är tillbaka, det går inte att skicka meddelanden, ingen voice chat och inget svenskt tangentbord. På många sätt känns det som att Nintendo Switch inte riktigt var redo för lansering, bristen på onlinefunktioner är ett bevis på detta. Den utlovade onlineappen släpps i sommar och den upphottade betaltjänsten lanseras först i höst.


🙂 Spelutbud, Virtual Console och eShop
Inga klassiska Nintendo-spel vid release? Dumheter! Och inte ett knyst om en kommande release window har vi fått nys om heller men eShop är åtminstone på plats. Butiken är enkel att navigera och det finns en del bra titlar att välja på. Snipperclips, Fast RMX och Blaster Master Zero är Nintendo-exklusiva, och Shovel Knight-expansionen tidsexklusiv. Vissa påstår att Zelda är det enda som är nåt att ha vid release men det är ett överdrivet påstående om du kan tänka dig att handla digitalt.


😀 Zelda
Jag närmar mig 50 spelade timmar nu och bara det säger en del. Så mycket tid lade jag förmodligen inte på spelande förra kvartalet. Believe the hype! The Legend of Zelda: Breath of the Wild är precis så magiskt och fantastiskt som recensenterna vill påtala. Det här är det bästa Zelda-spelet jag spelat och kanske också mitt absoluta favoritspel någonsin. Så jävla bra är det.



Sammanfattningsvis


Efter en vecka tillsammans med Nintendos nya hybridmaskin har jag bildat mig en uppfattning om vad jag känner inför Nintendos nya konsol. Precis som med andra purfärska konsoler har jag upptäckt en mängd brister vad beträffar Switch. De är förbluffande många faktiskt. Mycket av det här kommer säkert fixas till men i dagsläget finns det en del att gnälla på men också att hylla.

Sanningen är den att jag ändå är smått förälskad i min nya maskin samtidigt som jag är irriterad över bristen på funktioner, appar och de hårdvaruproblem den dras med. Men det positiva överglänser det negativa i nuläget. Det är en gedigen pryl och ett märkbart snäpp upp i jämförelse med Nintendos tidigare plastiga elektronikprodukter. Switch känns lyxig, snygg och rejäl.

Konceptet är lysande och konsolen besitter en potential som kan bära precis hur långt som helst om Nintendo förser den med spel som drar nytta av konsolens innovativa egenskaper. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde som många gånger förut och slängde mig över en konsol som jag på förhand inte visste skulle prestera. Men den levererar verkligen på de punkter som till en början betyder nåt. En perfekt fusion mellan bärbart och stationärt med ett lanseringsspel i form av Zelda som knäcker allt som finns att köpa i spelväg just nu.

Bokslut 2016

bokslut2016collage2

2016 års…


…bästa skräpigaste fantasy-tv: The Shannara Chronicles
The Shannara Chronicles är såpopera med ovanligt mycket glittrande effekter och bjuder på demoner, magi och trollkarlar i överflöd. Om det är bra? Nja, snarare ett perfekt exempel på finfin guilty pleasure-tv.


…deppigaste skräckroman: Svarthunden av KG Johansson
Svarthunden är motsatsen till feelgood-läsning. Det är dyster sagoskräck och det är riktigt, riktigt bra.


…tyngsta stonerpop: Döda Havet
Stonerpop? Är det ens en musikgenre? Om inte så är det så numera. Döda Havets debutplatta är komplex, välproducerad , obestämbar och innehåller inte ett enda svagt spår.


…slagkraftigaste comeback: Säsong två av Daredevil
Den andra säsongen av Daredevil är en våt tonårsdröm som går i uppfyllelse. Att få se superhjältefavoriten från sin barndom i ytterligare tretton välproducerade avsnitt ackompanjerad av två ikoniska, och nästintill lika kära karaktärer, har fått mitt nördhjärta att explodera av ren och skär lycka.


…mest intensiva sci-fi-roman: Stjärndamm av Lars Wilderäng
Jag tycker att Lars Wilderäng har skapat något unikt med sin Stjärntrilogi. En svensk militär-sf, som inte liknar något annat jag läst tidigare från vårt avlånga land. Den sista delen osar Falling Skies och Starship Troopers, men att allt utspelar sig med blågul kuliss gör det så mycket mer intressant.


…bästa återkommande tv-serie: Game of Thrones
Jag får aldrig nog av Westeros alla maktkamper, de oförutsägbara avlivningarna av seriens huvudkaraktärer och vändningarna i berättandet. Fortfarande extremt beroendeframkallande.


…göttigaste tv-rymdopera: The Expanse
Den deckarlika storyn innehåller lika delar mysterienystande, rymdaction samt politiska intriger som gör att man sitter som bänkad i säsongens tio avsnitt. Det här är det bästa Syfy producerat på många år och ett absolut måste för sci-fi-nörden.


…svettigaste Marvelrulle: Captain America: Civil War
Civil War är allt Läderlappen vs Stålis försökte vara men misslyckades kapitalt med. Konflikten i den här filmen känns medryckande och väl genomtänkt. Det finns en nerv och ett hjärta som faktiskt får mig emotionellt engagerad.


…läckraste 2D-spel: Owlboy
Dundersnygga men ständigt försenade Owlboy fick äntligen se dagens ljus under 2016. Under den vackra ytan ryms dessutom ett fantastiskt hantverk.


…sorgligaste tv-avsked: Penny Dreadful
Få tv-skapelser har fått mig så hänförd de senaste åren. Fängslande ögonblick som Vanessa Ives backstory med häxan i säsong två och hennes galenskap samt lobotomeringen från säsong ett glömmer jag inte i första taget. Där och då var det briljant tv-magi.


…svängigaste popskiva: Terrarism av Terra
90-talet lever! Terra låter som en ohelig allians mellan Popsicle och Dinosaur Jr. Röjig och poppig rock med svenska texter. Skramlig feelgood-musik!


…mastigaste antologi: 13 svarta sagor om superhjältar
Som superhjältefrälst var jag redan rätt begeistrad över temat innan antologin ens var i min hand och som tur är levde boken upp till mina högt ställda förväntningar. Våra svenska superhjältar är av yppersta klass och merparten av berättelserna de medverkar i är utmärkta små historier.


…mest ambitiösa remake: Westworld
En fascinerande vidareutveckling av Michael Chrichtons gamla kultrulle om en futuristisk vilda västern-park. I HBO:s trygga händer blir det en njutning för såväl ögat som intellektet.


…coolaste tv-spelsupplevelse: Hyper Light Drifter
Hyper Light Drifter är ett mer actionbetonat Zelda blandat med estetiken från Fez. Fånigt mycket min typ av spel om jag ska vara ärlig. Stundtals väldigt utmanande och med en pixelvärld som bara måste utforskas.


…tv-överraskning: Stranger Things
Underbar 80-talsflört med allt jag går igång på från den här perioden. Mystik, mysiga Goonies-ungar och en medveten pastisch i allt från vinjett till musik och foto. Den bästa nya Netflix-serien i år.


…mest intressanta apokalypsskildring: Trojanerna av Lova Lovén
Lova Lovéns romandebut är en mörk och obarmhärtig undergångsroman som griper tag utan att någonsin släppa taget förrän den sista sidan är färdigläst. Ingen av bokens karaktärer går säker och berättelsen känns oförutsägbar och annorlunda.


…poddlyssning: De dödas röster
Välproducerad, välspelad och smart poddserie om ett fiktivt mord, med en gnutta övernaturligheter och en överraskande stor skopa rollspel. Alla måste lyssna!


…mest omvälvande bioupplevelse: Doctor Strange
Tid och rum böjs på alla möjliga olika sätt, byggnader vänds och vrids ut och in, upp blir ner och här sparas det verkligen inte på krutet. Det är haktappande snyggt. Och snurrigt. Enkelt sammanfattat. Inception möter Batman Begins möter Marvels putslustiga superhjälterullar.


…dystopiska roman: King’s Hope av Hans Olsson
I sann bemärkelse en riktigt bladvändare och är oerhört spännande från början till slut. Den makabra knorren gör såklart sitt för att sätta extra krydda på det redan rafflande pokerupplägget. Det är solklar måste-läsning för alla som gillar poker, men likaså för alla som tror sig gå igång på udda thrillers och historier om dystopiska framtidssporter.


…svenska rymdäventyr: Astrid: Vulkanmånens kult
Det första seriealbumet med Astrid är en fröjd att läsa. Kim W. Anderssons serierutor är färgstarka, skickligt sammansatta och berättelsen med dess karaktärer griper tag omedelbart. Det är å ena sidan ett klassiskt rymdäventyr utan några direkta överraskningar men å andra så välskrivet och snyggt återgivet att det inte heller spelar någon roll.


…största läsfynd: Bestmannen
Bestmannen lyckas precis med det boken avser att göra – att underhålla och att äckla. På de här punkterna är det här ett litet obskyrt mästerverk för en tentakelfantast som undertecknad.


…fläskigaste rymdaction: Rouge One
Göttig science fiction-pang-pang med mängder av Star Wars-lore. En för mig på förhand totalt onödig film visade sig vara raka motsatsen. Rouge One täppte igen filmseriens största plothole på ett storslaget vis.


…tv-överraskning: The OA
Under årets sista skälvande dagar lanserades plötsligt ännu en Netflix-serie som överraskade med sin annorlunda och gastkramande spännande premiss. Jag satt som klistrad under seriens åtta avsnitt.


Under 2016 har jag…
…sett 31 filmer och 32 tv-säsonger
…läst 28 böcker, 8 noveller och 10 serieromaner
…spelat 12 spel

2016 var också året…
…då jag lärde mig dricka vitt vin. Dagligen.
…då jag gifte mig med mitt livs kärlek. Vi har hållit ihop sedan 1999. Det var fan i mig på tiden.
…då jag återigen ställde upp i lag-SM i biljard och återigen åkte på pisk i varenda match. Aldrig igen.
…då jag gick upp i vikt och gjorde nåt åt det. 13 kilo är numera puts väck. Nästa år ska de bli fler.
…då jag hade en underbar vistelse i Moraira, Spanien med familj och vänner. Oförglömligt.

Tentakelmonster i siffror…
…antal sammanlagda besök 816 982
…unika besökare 37 802

2016 års spellista…

Julgöra: Year Walk

När Year Walk dök upp på App Store 2013 smulades en mobilspelsfördom sönder för mig. Visst, jag hade haft mysiga stunder med spel som Angry Birds och Jetpack Joyride. Men de kändes aldrig som något annat än just simpla mobilspel, utvecklade för att underhålla en kort stund på bussen eller under toabesöket.

Year Walk är en större upplevelse än så. Simogo bevisade med sin skapelse att smartphonespel kunde vara något helt annat än simpel förströelse. Faktum är att upplevelsen var så stark att den inspirerade mig att ta reda på mer om vår nordiska folktro. Något som senare resulterade i ett podcastavsnitt om ämnet i Farfarsparadoxen.

Det gjorde intryck på mig. Inte bara på grund av det fascinerande ämnet, alla beståndsdelar samverkar i en fin harmoni. Den enkla, men stilistiska grafiken, den obehagliga atmosfären som genomsyrar spelet och det fyndiga berättandet. De intelligenta pusselmomenten ska inte heller förbises. Det är en spelupplevelse som engagerar på alla fronter.

Nu så här i juletider tror jag det vore passande att återvända till Simogos snötäckta värld innehållande allehanda skogsväsen. Och har du ännu inte upplevt Year Walk är det hög tid nu.

Spelet finns till Wii U, PC och IOS-manicker.

Owlboy flaxar äntligen in på Steam

owlboygraveyard

Det här har jag väntat på länge. I hårresande åtta långa år har norska spelstudion D-pad Studio kämpat och gnetat med att få Owlboy klart. Jag publicerade faktiskt min första text om spelet just för åtta år sedan och har dessutom tidigare också skrivit en liten förhandstitt åt Skillpoint i samband med att en demoversion släpptes redan 2011. Men nu har det äntligen sett dagens ljus på riktigt.

Och det märks att det lagts ner mycket hjärta och omsorg i det här dundersnygga 2D-äventyret. Under den vackra pixliga ytan ryms dessutom ett fantastiskt hantverk. Det är sådär Nintendo-finurligt med smarta bossbataljer, lagom kluriga pussel och en spelmekanik som verkligen känns genomtänkt. Spelets soundtrack är dessutom pampigt som attan!

Owlboy är en fröjd att spela för en gammal retrofil som undertecknad. Det är en läcker homage till 90-talets allra bästa spel men andas också nytänkande och innehåller ett knippe riktigt fräscha idéer.

Nu har jag inte tagit mig igenom hela spelet än men om känslan håller i sig är det här för mig, tillsammans med Hyper Light Drifter, årets mest underhållande spelupplevelse.

Enkla knep för given Nintendo Switch-succé

Okej, jag är exalterad över Nintendo Switch. Det framgår ganska tydligt i min förra bloggtext.

Men efter konsolens korta treminuters-framträdande finns det fortfarande mycket att spekulera om. Självklara saker som batteritid, specifikationer och spelutbud, men också maskinens övriga funktioner. Tills vi får reda på mer om enheten tänker jag fortsätta att ha överdrivna förhoppningar på att det här är den perfekta drömmaskinen från Nintendo.

Nu är maskinen avtäckt i alla fall och de flesta verkar vara positivt inställda. Men för att Switch ska sälja som smör i solsken krävs mer än ett bra koncept. Här är några punkter som kan ta Nintendo Switch från potentiell höjdare till en given succé.


newmiiverse

Online. Nintendo spottade visserligen upp sig vad gäller onlinebiten med Wii U men är fortfarande hopplöst efter konkurrensen. Den här gången håller jag tummarna för ett ordentligt användarkonto som inte endast är kopplat till enheten. Voice chat ska såklart finnas implementerat i gränssnittet och butiken för digitala nedladdningar behöver fräschas upp.

Den sociala hubben för Wii U, kallad Miiverse, var en kul idé, likaså streetpass-funktionen på 3DS. Kan Nintendo få ihop alla dessa komponenter så att det känns intuitivt och lättöverskådligt finns det hopp om en riktigt bra onlineplattform den här gången.


wii-u-virtual-console

Virtual Console on demand. Det är dags att Nintendo kikar lite på konkurrensen och gör sin egen version av Playstation Plus och Games with Gold. Jag tänker mig en prenumerationstjänst där jag får tillgång till tre eller fler klassiska Nintendo-spel varje månad för en billig peng.

Kompatibla retrokonsoler som går att simulera på Switch bör vara NES, SNES, GB, GBA, N64 och GC. Eventuellt Wii också om Joy-con-kontrollerna visar sig vara rörelsekänsliga. Jag har svårt att tro att de kommer undan med att sälja sina VC-spel styckvis ännu en gång. Tidigare osläppta VC-spel som Super Mario Sunshine, F-Zero GX, Mario Kart: Double Dash, Super Smash Bros. Melee och Luigi’s Mansion uppblandat med klassiska VC-titlar. Åtminstone på pappret ett klockrent drag som varken kostar Nintendo dyra licenspengar eller stora ansträngningar.


nintendo-switch-shot-06

Nya tredjepartsspel. Min största farhåga kring tredjepartsstödet är att vi, precis som i fallet med Wii U, bara får gamla portningar till konsolen. Exklusiva Wii U-spel i stil med Bayonetta 2 och ZombiU lär behövas. Med uppvisandet av Skyrim och NBA 2K17 får jag samma vibbar som jag fick när Wii U lanserades med spel som Batman: Arkham City, Deus Ex: Human Revolution och Mass Effect 3. Jättebra titlar allihop, men likväl gamla spel.

Här krävs det att Nintendo hostar upp kosing för ett gäng exklusiva spel. Ryktena om att de har gjort just det med nya Beyond Good & Evil lovar gott men det behövs fler liknande exklusiviteter. Någonting nära konsollanseringen och allra helst i samband med konsolsläpp. Potentiella kandidater baserat på tidigare samarbeten är något från Platinum, Ubisoft, Team Ninja, Tecmo Koei, Namco Bandai eller Sega.


metroid2dfanart

Metroid. En hel konsolgeneration har passerat utan ett ordentligt Metroid-spel (och nej, jag räknar inte in Federation Force). Nu är det hög tid för Samus Aran att göra bejublad comeback. Retro Studios har med Donkey Kong-spelen visat att de bemästrar sidoscrollande HD-spel, och även om jag inte tackar nej till en ny del i Prime-sagan, vore det intressant med ett nyutvecklat högupplöst 2D-spel i serien till Nintendo Switch. På Wii U vimlar det av dem (New Super Mario Bros. U, Yoshi’s Wolly World, Donkey Kong: Tropical Freeze med flera).

Dessutom har redan Nintendo visat upp flera storslagna AAA-titlar i form av Skyrim och Zelda i revealtrailern. Det borde därför vara smart att komplettera utbudet med åtminstone ett enklare tvådimensionellt plattformsspel till konsolen. Metroid borde i så fall stå högst upp på listan med tanke på att det aldrig varit en kassako för Nintendo. Det lär inte kräva samma resurser och utvecklingskostnad som en ny del i Prime-serien. Ett nytt 2D-Metroid är därför en no-brainer för Nintendo Switch om du frågar mig.


Bonus: Tre smarta spelkoncept för Nintendo Switch

Nintendo Kart. Mario Kart fast med alla kända Nintendo-karaktärer. Kirby, Link, Samus, Pikachu och så vidare. En racing-version av Super Smash Bros helt enkelt.

Skylanders: Amiboo Edition. Activision och Nintendo samarbetar för en ny version av Skylanders med Nintendo-figurer som utspelar sig i kända Nintendo-världar. En garanterad storsäljare både vad gäller antal sålda spel och plastfigurer.

Pokémon MMO. Alternativt ett fullskaligt spel i huvudserien. Hur länge har inte det varit efterfrågat? Fast i ärlighetens namn så vore vad som helst med Pokémon en självklarhet nu när Pokémon Go-begäret börjar svalna.

Intensivt pixelröj i Broforce

broforce-release-1500x750

När spelade jag ett spel fem timmar i sträck senast? Ingen aning, men nu har det skett igen. Den testosteronstinna actionrökaren Broforce var så svår att slita sig ifrån att timmarna flög iväg. Roligare co-op-spel får man banne mig leta efter.

Spelet är en hyllning till 80- och 90-talets största actionikoner. Här spelar man som karikatyrer av gamla hjältar omdöpta till ”Brobocop”, ”Rambro”, ”Bronan the Brobarian” och ”MacBrover” för att nämna några. Du kan säkert lista ut vilka de ska föreställa.

Hjältarna sitter inspärrade i burar tills de räddas och den dåvarande spelbara karaktären ersätts med den nyss inspärrade. Det är slumpmässigt vem den nyss räddade tar rollen som, och kan vara ett bottennapp i jämförelse med den tidigare karaktären du rattade. Men som plåster på såren så förvandlas den tidigare actionfiguren till ett extraliv och om du biter i gräset med din senaste gubbe eller gumma så får du ytterligare ett försök på dig att klara banan. Ett lika kul som frustrerande upplägg.

Det är snabbt, intensivt och våldsamt. Banornas miljöer kan fullständigt pulvriseras och blodiga lemmar slungas ständigt hit och dit. En kul detalj är hur bossarnas och hjältarnas namn vrålas ut med en vrålande mansstämma. Jag garvade läppen av mig varenda gång namn som ”Megacockter” ilsket presenterades vid en stundande bossfajt. Väldigt over the top och fånigt som attan, men framför allt vansinnigt kul! Precis som resten av spelet. Om du är sugen på ett par timmars hjärndöd spelunderhållning och har minst en kompis att soffspela med rekommenderas Broforce varmt!

Bokslut 2015: Hedersomnämnanden

axiom-verge

Nu har jag smällt upp alla årsbästalistor av värde. Om du missat någon hittar du rubbet under den här taggen. Det börjar bli dags att lägga 2015 till handlingarna men som traditionen lyder vill jag uppmärksamma några sista titlar innan jag riktar blicken helt och hållet åt 2016.

Årets bästa novell: Nio månader av Cia Sigesgård
Nio månader är en perfekt sammansatt skräcknovell med en finfin avslutning som jag var helt oförberedd på. Krypande och obehaglig med ett smart upplägg. Om jag funderar på att skaffa fler barn efter att ha läst denna? Tveksamt.

Årets mest överskattade: Mr. Robot
Piloten var fantastiskt bra men vad hände sen? Tröttnade fullständigt efter fyra avsnitt. Kan inte riktigt förstå all hype. Vad är det jag missar?

Årets trallpunk: Stormar av Lastkaj 14
Snabb, opretentiös punk, fullsmockad med melodier. Jag kan inte få nog av deras senaste och bästa alster hittills. Går fortfarande på repeat hemma (till sambons fötret).

Årets bästa novellsamling: Munins skärvor av Oskar Källner
Munins skärvor är en underbar novellsamling och Oskar lyckas verkligen locka fram mitt sanna nördjag med sina historier. Han är nämligen inte rädd för att slänga in rymdkryssare, underliga monster och hi-tech-grunkor i sina berättelser.

Årets bästa spel: Axiom Verge
Nära på en karbonkopia av Metroid, men en kompetent sådan, med märkbart mycket kärlek bakom utförandet. Klassisk oldschool plattformsaction med tajt kontroll och utmanande speldesign.

Årets bästa antologi: 13 svarta sagor
13 berättelser med skräcktema. 13 noveller som alla håller bra kvalité. Det är en samling som dessutom är väldigt varierad. Allt från klassiska spökhistorier till makabra berättelser om styckade makar ryms i boken.

Årets bästa hårdrock: Meliora av Ghost
Tredje plattan är mindre spretig än föregångaren Infestissumam som blandade fler genrer. Meloria tar inte ut svängarna på samma sätt och håller sig mer i metal-spåret rakt igenom. Lite tråkigare kan tyckas. Den är däremot tajtare och mer fokuserad med ett par riktiga höjdarspår. Kanske ändå deras bästa hittills, har inte bestämt mig än. Svinbra hur som helst.

Årets coolaste: Kung Fury
Snacka om 80-talsflirt. En orgie i coola scener staplade på varann under trettio minuters tid.

Årets största besvikelse: Spelåret 2015
Nya Zelda sköts upp, likaså Uncharted och flera andra. Få av årets storspel tilltalade mig. Har inte spelat så lite som i fjol sedan, tja, sedan innan jag spelade tv-spel? Ett riktigt trist spelår med andra ord.

Årets bästa återkommande tv-serie: Game of Thrones
Jag får aldrig nog av Westeros alla maktkamper, de oförutsägbara avlivningarna av seriens huvudkaraktärer och vändningarna i berättandet. Fortfarande extremt beroendeframkallande.

Under 2015 har jag …
… sett 60 filmer, 32 tv-säsonger och 3 kortfilmer
… läst 26 böcker, 12 noveller och 9 serieromaner
… spelat 16 spel

Rapport oktober

from-beyond4

Film:
Akira – Finfin animé.
Ip Man – Hygglig kung fu-film.
From Beyond – Kalkonig men underhållande Lovecraft-filmatisering.
Dum och dummare 2 – Skaplig men förutsägbar uppföljare.
Pandorum – Helt okej rymdskräckis.
Automata – Tänkvärd och atmosfärisk robotrulle.
Apornas planet: Uppgörelsen – Kalasbra och spännande.
Transformers: Age of Extinction – Lika usel som tidigare filmer i serien.

TV:
Continuum Säsong 4

Bok:
Kadavernatten och andra historier – Lova Lovén, Johannes Pinter, CJ Håkansson
Biotika – KG Johansson
Spiderwick: Stenens öga – Holly Black
1007 – Johannes Pinter
Tolv nakna puddingar – Gordon Heyman Blackwood
Urmakarens värld – Love Kölle (blogginlägg kommer!)

Novell:
Nio månader – Cia Sigesgård

Serieroman:
Necronomicon i Upsala – Mohamed Omar och Rickard Fornstedt

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti
September

Statistik 2015:
Film: 51
Kortfilm: 2
TV: 26
Böcker: 23
Noveller: 11
Serieromaner: 7
Spel: 16

Pepptoppen november


Snösommar av Kristina Hård
Var: Styxx Fantasy
När: 6 november

Snosommar_thumbBaksidestext: I Kleptomania, första delen i Kristina Hårds trilogi Arvet efter Kaiser, fick vi följa luftskeppsmagnaten Linus Kaisers uppgång och fall. I andra delen, Snösommar, är Claudia förtrollad och fångad i berget. En dag om året vaknar hon upp och blir den mänskliga Claudia igen. Halvar väntar år efter år på denna dag för att övertyga henne om att fly. Finansminister Erik Skog försöker med alla medel ta reda på var trollens berg ligger. Att det finns guld kvar att hämta tvivlar han inte på. Återigen kommer Kaisers gamla luftskepp Kleptomania till användning. Och konfrontationerna fortsätter i jakten på trollens guld …

Uppdatering: Boksläppet är framflyttat till 11 mars 2016.


Fallout 4
Var: PS4, Xbox One och PC
När: 10 november

Jag älskar Fallout-serien. Samtidigt är det svårt att få tid över till ett så stort och ambitiöst actionrollspel. Jag har inte ens tagit mig igenom trean än liksom. Samtidigt lockar fyran mer än någonsin. Vem kan motstå frestelsen att vandra omkring i denna postapokalyptiska värld med kraften från dagens konsoler? Garanterat inte jag i alla fall när det väl står där blänkande i butikshyllan.


Jessica Jones
Var: Netflix
När: 20 november

Efter Daredevil kommer Netflix andra superhjälteserie. För egen del, och förmodligen för merparten av alla tv-tittares del, är Jessica Jones en relativt okänd karaktär från Marvels omfångsrika universum. Men trailern lovar gott och alltid kul med en kvinnlig hjälte i huvudrollen.


Skönheten av Christian Johansson
Var: Swedish Zombie
När: 27 november

skonhetenBaksidestext: Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont? Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium. Skönheten är en fascinerande och skrämmande thriller om kärleken till våra barn och en oförklarlig ondska som går i arv.